Världen idag berättade i mars att Anders Gerdmar hade fått metastaser efter att tidigare ha haft cancer. 

Gerdmar berättar nu att det var i vintras som han märkte att syn och balans hade försämrats. Han skaffade då nya glasögon, men det hjälpte inte. I samband med att han och hans fru hade varit i väg och ätit marsipantårta, den första torsdagen i mars, reagerade också hans fru på hans konstiga bilkörning. 

– Dagen efter kunde jag inte se klart, jag kunde inte läsa eller skriva. Jag åkte in till akuten. De gjorde snabbt en röntgen och konstaterade att jag hade en tumör i hjärnan, berättar han.  

Efter att ha fått kortison blev han bättre, och kunde fortsätta arbeta inför operationen. Även om han inte trodde att han skulle dö, så förberedde han sig på det värsta och såg till att verksamheten på Skandinavisk teologisk högskola (STH) skulle kunna fortsätta även utan honom. Läraren Öyvind Steinnes insattes som vicerektor, vilket Gerdmar ser som en positiv utveckling i sig.  

När han skulle opereras för ungefär tre veckor sedan, av en hjärnkirurg med tusentals operationer i bagaget, vågade kirurgen inte lova att det skulle gå bra. Läkarna räknade dessutom med att det skulle behövas strålbehandling efteråt – något som Anders Gerdmar bad till Gud om att slippa.

Bönen blev besvarad.  

– De fick bort precis all cancer och sade att det inte behövs någon strålbehandling, konstaterar Gerdmar.  

Han berättar att han har känt sig trygg genom hela processen och att han fick möjlighet att vittna för flera personer på sjukhuset. Nu är han tacksam både till Gud, till alla som bett för honom och till läkarna.  

– Hade jag inte haft läkarna hade jag inte levt i dag, men å andra sidan: Hade de inte haft Jesus med sig så tror jag inte heller att det hade gått så bra, säger Gerdmar och skrattar hjärtligt.  

Då han ska genomgå ytterligare cancerbehandling ser han gärna att folk fortsätter att be för honom. Samtidigt berättar han att han redan är tillbaka och jobbar halvtid.  

– Jag är glad och pigg och ser positivt på framtiden. Den utmaning jag har nu är att jag har ett visst synbortfall, men det fungerar i alla fall, säger han.  

Vad upplever du att Gud gör i dig i allt det här?  

– Gudsfruktan har blivit mycket viktigare för mig, inte att jag är rädd för Gud utan att jag ser hans storhet och helighet mycket tydligare. Jag ser också att det inte finns något utrymme för kompromiss.