Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

Genusförskola: Så här går det till hos oss

Att pressa barn till att göra könsöverskridande val är inget man gör på genusinriktade förskolan Egalia i Stockholm. Däremot undviker personalen att könsbenämna barnen och att säga ”mamma” och ”pappa” om föräldrarna. Det berättar förskolechefen Lotta Rajalin.

Nyheter · Publicerad 14:34, 7 sep 2018

I onsdags berättade Världen idag om en barnskötares upplevelser av att arbeta på en förskola som präglas av normkritiskt tänkande. Kvinnan berättade bland annat att Astrid Lindgren-böcker har slängts, att hon har uppmanats att kalla barnen för ”hen” och att personalen undviker att använda orden ”mamma” och ”pappa” om föräldrarna. Eftersom kvinnan ville vara anonym och var rädd att förlora sitt jobb har Världen idag varken intervjuat förskolan eller kommunen.

Världen idag hör nu i stället av sig till den kommunala Stockholmsförskolan Egalia som har genuspedagogik som verksamhetsgrund. Förskolechefen Lotta Rajalin berättar hur genuspedagogiken tar sig i uttryck på förskolan.

– För det första så kallar vi det för normmedvetenhet. Det vi är observanta på är hur vi bemöter barnen och uttrycker oss, säger hon.

Lotta Rajalin berättar att förskolan har arbetat med genuspedagogik sedan 1998 och att det inte handlar om att ”göra flickor till pojkar” och ”pojkar till flickor”.

– För oss handlar det om att göra allt möjligt för alla, säger hon.

Konkret innebär arbetet exempelvis att personalen inte utgår från att en pojke älskar fotboll eller att en flicka älskar dockor.

– I stället ställer vi öppna frågor som ”Vad är du intresserad av?”, säger Rajalin.

På Egalia har man inte haft något ”bokbål” av böcker som inte är tillräckligt normkritiska, däremot har man gjort ett medvetet val när det gäller böcker.

– Litteraturen var en av de första sakerna vi tittade på när vi började med genuspedagogik. Vi gick igenom alla böcker som vi hade och räknade hur många som handlade om en manlig person och hur många som handlade om en kvinnlig.

Undersökningen visade att det var fler böcker med manlig huvudkaraktär än kvinnlig, vilket ledde till att personalen såg till att det blev mer jämnt, berättar Lotta Rajalin. Pedagogerna började också byta ut vissa ord när de läste för barnen, berättar hon. I stället för att läsa orden ”han” och ”hon” använde de namnet på karaktären eller ordet ”hen”.

Detta är ett tillvägagångssätt som fortfarande används, enligt Rajalin, men hon påpekar att det inte är en regel utan kan skilja sig från pedagog till pedagog.

Hon påpekar vidare att förskolan dessutom har tagit in mycket av den genuslitteratur som finns i dag.

Även när det gäller sånger byter pedagogerna ofta ut orden till mer könsneutrala ord, berättar Lotta Rajalin.

– Det är ingen lag att göra det, men i väldigt många sånger har vi bytt ut orden, säger hon.

Det kan, enligt Rajalin, exempelvis innebära att ”han” och ”hon” byts ut till ”hen”.

Hur är det då med barnen? Kallas de också för ”hen”?

– Vi använder egennamn. Vi är väldigt duktiga på att kunna alla barns namn. Då blir det mycket lättare att slippa använda ”hon” och ”han”.

När det gäller barnens föräldrar använder pedagogerna inte orden ”mamma” och ”pappa”, utan använder även här egennamn eller ordet ”föräldrar”.

– Det finns många olika familjekonstellationer, och man vill inte trampa i klaveret, säger Lotta Rajalin.

Hon poängterar dock att barnen är fria att använda vilka ord de vill.

– Vi rättar aldrig barnen.

När det gäller leksaker har Egalia både bollar, bilar och dockor, berättar Rajalin. Enligt henne styr inte pedagogerna barnen åt något håll. Däremot uppmuntrar man dem till att göra ”icke könsstereotyoa val” ifall barnen själva vill det. Samma förhållningssätt har man när det gäller utklädningskläder.

Hur är det då med värdeord – undviker pedagogerna på Egalia att säga att barnens kläder är fina och att de är söta?

– Vi undviker att berömma det yttre så mycket, ställer hellre frågor som ”Vem har du fått tröjan av?”, ”Trivs du i den?”, ”Är den skön” eller något annat som gör att barnet själv formulerar vad den tycker/känner kring tröjan.

Världen idag frågar vidare hur man ser på ord som har en könsbenämning, som ”snögubbe”.

– Språket har ju alltid ändrats i alla tider. Det är en del av samhällsutvecklingen, ordförändringen brukar ju komma lite i eftersläpande.  

– Som pedagog brukar jag personligen använda ”snöfigur”, ”legofigur” och så vidare.

Förhållningssättet är ingen regel, men pedagogerna brukar rätta varandra ifall de använder ”gubbe” för mycket, förklarar hon.

– Då tar vi ett snack.

Varför är det, enligt dig, viktigt med genuspedagogik?

– För att vi ser ett resultat. Vi ser att barn får bättre självkänsla och självkännedom och att de kan hantera sina känslor bättre.

Ser ni någon risk att barnen blir förvirrade och inte vet om de är flickor eller pojkar?

– Jag har aldrig upplevt att barn har blivit förvirrade kring detta på grund av vårt normmedvetna arbete, men jag har haft barn som känt att de varit födda i fel kropp och för dem har det varit skönt att få vara precis som de är och känner sig, utan att bli ifrågasatta.

Ideologisk brytning bakom regeringskris

Ledare Förändrat ideologiskt landskap Ideologier är politikens grund. Ändå ansågs allmänt att dessa var överspelade efter Berlinmurens fall. Den liberala samhällsordningen hade segrat,...

Ringrostig på engelska? Här är tipsen

Språk. Do you understand this? Bra, men du kanske känner dig lite ringrostig och upplever att din engelska har haft bättre dagar. Språkforskaren Pia...