Medan många inom medicinen ännu menar att smärta inte är möjlig före den 24:e graviditetsveckan, med hänvisning till utvecklingen av nervsystemet, menar professorn Stuart Derbyshire att forskningen nu visar att fostret kan tänkas få förmågan att känna smärta redan omkring den 12:e graviditetsveckan. 

Detta skriver han, tillsammans med läkarassistenten John Bockmann, i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Journal of Medical Ethics.

Författarna poängterar att de inte syftar på någon omfattande medveten upplevelse, men påpekar att det ändå är en känsloupplevelse. 

”Med tanke på bevisen för att fostret kan tänkas uppleva något som smärta under senare aborter, så verkar det rimligt att den kliniska gruppen och den gravida kvinnan uppmuntras till att överväga smärtbehandling för fostret” resonerar de.

Stuart Derbyshire är själv positivt inställd till abort, medan John Bockmann, som han alltså författar artikeln tillsammans med, är negativt inställd till abort. De två artikelförfattarna är överens om att deras olika syn på den moraliska aspekten av abort inte får inkräkta på diskussionen om huruvida smärta hos foster är möjlig enligt vetenskapen om fosterutveckling.

Författarna berättar att man brukade utföra kirurgiska ingrepp på nyfödda bebisar utan att ge smärtbehandling eller söva ned dem ända till sent 1980-tal. Detta eftersom man inte visste om det var säkert för barnet och eftersom man antog att de nyfödda inte var tillräckligt neurologiskt utvecklade för att kunna uppleva smärta. 

När nu flera kliniska studier har visat att nedsövning och smärtbehandling av nyfödda både är säkert och ger bättre resultat efter operationerna, så konstaterar Derbyshire och Brockmann att vården i dag rutinmässigt ger smärtbehandling till såväl nyfödda bebisar som ofödda foster, i samband med kirurgi. 

”Vi känner inte till några förfaranden där invasiva ingrepp på foster fortgår utan nedsövning eller smärtlindring, förutom abort”, skriver författarna.