Abdirizak Waberi, Mehmet Kaplan och Omar Mustafa har alla haft framskjutna positioner i svenska riksdagspartier men hamnat i mediestormar och fått lämna sina poster. Sameh Egyptson nämner dem som exempel på hur islamismen tagit sig in i svensk partipolitik och fått allt större inflytande.

”I mina studier och forskningsdokument finner jag att islamister redan på 1980-talet började förhandla med politiska partier om röster i val”, skriver han. 

I en rapport på arabiska av Sveriges muslimska råd från 2001 som Egyptson citerar, står det uttryckligen att man ska ”upprätta en islamisk politisk grupp som ska samarbeta och samordna sig med de svenska partierna för att utbilda politiska kadrer. Dessa kadrer ska gå samman med partierna och kämpa för den muslimska minoritetens rättigheter via dessa partier."

”För oss som kommer från Mellanöstern är det här inte någon överraskning”, skriver han, och menar att den här typen av infiltrering ”tär på partiernas ideologier och ger fog för anklagelser om att rösterna går före grundvärderingarna”.

Han uppmanar nu svenska partier att utreda saken och återgå till sina ideologiska värdegrunder, ”innan det är för sent”.

”För varje nytt avslöjande förlorar partierna förtroende. Bland förlorarna hittar vi inte minst de muslimska väljare som inte håller med islamisterna”.