Folkkyrkan blev deras hem

Sölvesborg Färgglad men ändå diskret ligger Folkkyrkan inkilad mellan bostadshusen på Danagatan. Bara ett stenkast bort finns den mysiga stadskärnan och en annan "folkkyrka", Svenska kyrkan, i rött tegel.
Men det var här, i frikyrkan, som Kristinas liv skulle förvandlas.
– Jag hade åkt ut och in i psykvården i 20 år och hade fått lika många diagnoser, berättar hon när vi möts i församlingens café.
Som bebis hade Kristina adopterats till en bra familj där hon fick en fin uppväxt. Men 17 år gammal drabbades hon av en "utvecklings- och mognadskris". Det blev början till två decennier av psykiatrisk vård och medicinering.
Allt förvärrades när båda hennes adoptivföräldrar – som varit ett viktigt stöd för henne – dog inom loppet av två år. Kristina började nu öka sitt medicinintag genom att köpa starka tabletter – illegalt.
– Det var för att jag skulle överleva. Jag famlade, jag var ju så ensam – det är man utan Gud, betonar Kristina vars situation på många sätt var helt hopplös.
För tre år sedan flyttade hon till Sölvesborg, alltjämt i dåligt psykiskt skick.
– Men Gud ledde mig till Folkkyrkans second handbutik, och där jobbade bland annat Monika Edén, berättar Kristina med en kär gest mot en trygg kvinna på caféstolen bredvid.
För att stötta Kristina bodde Monika en period hemma hos henne. Samtidigt bad församlingen till Gud för den kämpande kvinnan.
Och snart var hon mogen för att bli frälst och även att låta döpa sig.
– Det var som om jag vaknade ur ett mörker och klev in i ett ljus. Jag insåg nu att jag var värdefull för Gud, förklarar Kristina, som kom att trivas oerhört bra i församlingen.
– Det var en så härligt skön stämning, inte alls tillgjord. Här fick jag bara vara, det kändes som om jag hade kommit hem igen.
Kristinas väg mot upprättelse fortsätter. Men i dag är hon helt fri från tabletter.
– Visst kan jag ha det jobbigt ibland, men ångesten finns inte längre, säger hon och önskar att fler med psykiska besvär ska få uppleva Guds kärlek. Ingen ska behöva gå under och ingen ska behöva ta sitt liv – när Gud älskar oss, fastslår hon, innerligt men bestämt.