FN-konferens blev traumatisk upplevelse

FN-konferens blev traumatisk upplevelsePosters av Hitler som delas ut, Mein Kampf och Sions vises protokoll på bokborden, glåpord mot judar. Man skulle kunna tro att det handlar om en nynazistisk eller islamistisk grupps möte i en skum källarlokal. Men i själva verket är platsen en FN-konferens mot rasism.

Om tre veckor samlas FN till en konferens mot rasism i Genève. Syftettycks lovvärt, men händelser under den föregående konferensen i Durban2001 är avskräckande.
Sida vid sida med FN-ländernas konferens mot rasism hölls ett egetFN-arrangemang för frivilligorganisationer. Bland de många deltagarnavar en grupp judiska studenter från European Union of Jewish Students.De kom förväntansfulla inför att få delta i en stor världskonferens motrasism, men chockades av vad de fick uppleva.
– Vi hade aldrig sett sådan propaganda förr. Mein Kampf såldes, detfanns posters av Hitler och vi anklagades för att mörda palestinier,minns gruppens ledare Joelle Fiss, som i dag arbetar vidmänniskorättsorganisationen Human Rights First.

För många av de judiska studenterna blev, tragiskt nog, FN-konferensen det första mötet med rasism.
– Det var en surrealistisk upplevelse när vi var på en konferens som skulle bekämpa intolerans, säger Joelle Fiss.
Konferensen symboliserar hela problematiken med FN, menar hon.
– Durban-konferensen visar att det behöver göras stora reformer inom FN. FN har stor brist på trovärdighet.

I dagboksform har Joelle Fiss under titeln The Durban Diaries skildratgruppens erfarenheter från Durban. Här följer några exempel från enberättelse skriven av en förtvivlad och bestört Joelle Fiss.
Den första dagen samlades frivilligorganisationerna på KingsmeadCricket Stadium."Var du än vänder dig jämförs Israel med Nazityskland.Affischer jämför Israel med den tidigare sydafrikanska regimensapartheidpolitik... Advokater från Arabförbundet säljer Sions visesprotokoll. Karikatyrer hängs upp. En av dem visar en rabbin med Sionsvises protokoll under armen och en israelisk armékeps på huvudet. Enannan affisch visar hur judar bakar sitt bröd: med blod från muslimer."
Två dagar senare, efter att den judiska gruppen fått utstå en lång radav antisemitiska påhopp, hålls en debatt om antisemitism. Enexpertgrupp förklarar antisemitismens historiska rötter och beskriverhur den tar sig form i dag. Men under tiden blir det allt mer oväsen ilokalen och talarna tvingas flera gånger avbryta sina anföranden. Sedanbörjar anklagelserna hagla mot judarna, att de beter sig likadant motpalestinierna som nazisterna mot dem, samtidigt somhistorierevisionister börjar hävda att Förintelsen aldrig ägt rum.
Så plötsligt stormar en stor grupp in i salen och börjar skrika: "Ni äralla mördare! Ni har palestinskt blod på era händer!" De närmar sigjudarna, och i den våldsamma stämningen drabbas några av panik ochspringer där-ifrån. Hetsen fortsätter: "Ni tillhör intemänniskosläktet! Ett utvalt folk? Ni är ett förbannat folk!"

Det här är bara några korta utdrag ur en smärtsam skildring av enkonferens mot rasism som hade en stark bismak av judehat. Passivitetenfrån andra var det svåraste att uppleva i Durban, menar Joelle Fiss.
– Det som särskilt slog oss var att andra grupper från Europa intehjälpte oss. Vi kände oss övergivna av det demokratiska medborgerligasamhället. De såg vad som hände framför sina ögon, och det gjorde ossmycket besvikna.

Under lång tid efteråt satte konferensen i Durban djupa spår i de unga judiska deltagarna, berättar Joelle Fiss.
– Ingen av oss ville tala om det efteråt, av rädsla för att på nyttmöta samma aggressioner. Vi kom som judar och världsmedborgare för attbekämpa antisemitism, och kunde inte förstå varförantirasismorganisationer diskriminerade oss och var aggressiva mot oss.

David Högfeldt
david.hogfeldt@varldenidag.se