Jörg Carlsson, som har rötter i Tyskland, gjorde sin mastersuppsats vid Mainz universitet, och i den analyserar han debatten som förts i Sverige de senaste åren om samvetsfrihet inom vården. Till exempel handlar det om det svenska motståndet mot den resolution som Europarådet antog 2010 där man uppmanar länderna till samvetsklausuler.
Han menar att aborträtten är som en "helig graal" i Sverige, något han tycker försvårar debatt om allt som har någon koppling till det ämnet.
– Att bara fundera över ett embryos värde eller samvetsfrihet är tabubelagt. Det förhindrar en riktig diskussion, också när det gäller värdet av samvetsfrihet som ett skydd för framtida negativ utveckling. Det finns ett värde av åsiktsmångfald även i vården, säger han och uttrycker att han är illa berörd över hur ytligt diskussionen förs i Sverige.
Jörg Carlsson nämner de potentiella vårdsökande som vill bli behandlade av läkare eller barnmorskor med en annan uppfattning i abortfrågan än den gängse. Sett ur ett internationellt perspektiv blir den svenska hållningen, att samvetsfrihet på något sätt skulle utmana den fria aborträtten, svår att försvara.
– I Tyskland till exempel är det en självklarhet med samvetsfrihet, det finns i alla riktlinjer från läkarförbundet. Och den rätten slår inte ut patientens rätt till nödvändig vård. Jag har studerat detta och det finns inte den här kategoriska inställningen i den här frågan i något land jag känner till, det är bara i Sverige.
Det är problematiskt, menar han, om frågeställningar som rör samvetet tystas ner inom vården.
– Man pratar inte alls om sådana som jobbar i branschen och som kanske senare utvecklar samvetsproblem. Dem nekar man också frihet eller rätt till sin åsikt, då ska de bara försvinna från yrket.
Jörg Carlsson tycker att man i Sverige ofta är bra på att ta upp och titta på frågeställningar från många olika håll, och är förvånad att det inte tycks möjligt när det gäller detta.
– En medicinsk-etisk diskussion ska alltid ha formen av att man tittar på alla aspekter, fördelar och nackdelar, varför vissa tycker på ett sätt och andra inte, och sedan kan man komma fram till en kompromiss. Men i det här fallet är det bara att man ska sticka från professionen om man inte håller med, det är djupet av den etiska diskussionen. Det är särskilt bekymmersamt att Läkarförbundet, som ska bry sig om mina rättigheter, har den här synen och bara avfärdar. Det duger inte.
Just för att debatten inte blir ordentligt genomlyst utan stannar på ytan frodas också missuppfattningar, som att samvetsfrihet skulle innebära ett frikort eller att den anställde kan göra som den vill.
– Det är klart att det finns begränsningar. Vissa vill framställa det som att vi skulle få kaos om vi införde samvetsfrihet. Så är det inte, säger Jörg Carlsson.
Samuel Teglund
samuel.teglund@varldenidag.se