– Barn ger mening åt livet. Om det finns alltför få barn så verkar vi inte ha något alternativ, annat än invandring och kloning, sa landets premiärminister Viktor Orbán, enligt den statliga nyhetsbyrån MTI.
Orbán, som leder en konservativ regering, talade om svårigheten att lagstifta till förmån för kärnfamiljen, vilket ses som diskriminerande jämfört med andra samlevnadsformer.
– Det är svårt att försvara sig mot sådana anklagelser, sa Orbán enligt Budapest Times, och liknade dessa argument vid "trick som används av krafter som inte stödjer familjen".
I sju av EU:s 27 medlemsländer pekar den demografiska kurvan stadigt neråt. Bland annat i Ungern, där allt äldre mödrar föder allt färre barn. Landets befolkning föll under tiomiljonerstrecket förra året och fertiliteten hör till den lägsta i Europa, med 1,33 barn per kvinna. Att den inte är ännu lägre uppges landet ha sin stora romska befolkning att tacka för.
I flera nordiska länder går trenden långsamt åt andra hållet. Ändå har man inte nått den nivå som krävs för att befolkningen ska reproducera sig själv långsiktigt, vilket är 2,1 barn per kvinna. Siffrorna från 2008 visar att den genomsnittliga fertilitetsgraden i EU var 1,56, jämfört med 1,91 i Sverige.
Men det finns de som hävdar att demografin inte är allt. Till dem hör Madeleine Wallin, ordförande i familjeföreningen Haro.
Hon deltog i den konferens om familjepolitikens roll i Europas demografiska utveckling som föregick ministermötet i Budapest.
– Det var befriande att träffa människor som talar om familjen på ett helt annat sätt än vad vi gör i Sverige, säger hon till Världen idag.
– Familjen ses som en liten by i sig, ett sammanhang där det civila samhället grundas, och där inte alla lever som individualister.
Hon pekar på rapporter om att även svenska kvinnor föder färre barn än de skulle vilja, och att det inte är helt sant att alla kan – eller vill – kombinera karriär med familjeliv.
– I forskningsprojektet Retro har man frågat människor om hur de tar beslutet att skaffa barn, och detta ser ungefär lika ut i hela Europa. Men utfallet blir olika, beroende till exempel på bristande barnomsorg eller på att man inte vill hoppa av karriären mitt i livet. I Sverige verkar föreställningarna om hur man ska leva sitt liv inte gå ihop med hur kvinnans kropp fungerar biologiskt.
Madeleine Wallin noterade att det finns flera idéer inom EU-länderna om hur man ska stötta familjer bättre ekonomiskt, och kanske gå mot ett slags omsorgslön. Det svenska vårdnadsbidraget är i sammanhanget alldeles för litet för att ge verklig valfrihet, menar hon.
– En rättvis ersättning för alla typer av barnomsorg, även om det är föräldrarna som står för den, är det minsta man borde kunna begära, säger hon, och noterar samtidigt hur retoriken kring den svenska barnomsorgen varierar med den politiska arenan.
– På konferenser som denna skryter svenska politiker gärna om vårdnadsbidraget. Men i internationella sammanhang där temat är jämställdhet nämns det inte med en viskning.
Eva Janzon
eva.janzon@varldenidag.se
