Resolutionen, som i torsdags antogs med 378 röster mot 255, är inte bindande. Den uppmanar bland annat medlemsländerna att förbättra tillgång till preventivmedel och cancerscreening, och att motverka könsstympning bland flickor.
– Detta parlament ska stå upp för kvinnors rättigheter, för att vi ska få bestämma över våra egna kroppar, för aborträtten och för hbtq-rättigheter, sade den svenska Europaparlamentarikern Malin Björk (V) under onsdagskvällens debatt, som föregick omröstningen.
Men flera punkter har uppfattats som kontroversiella, så som rätten till laglig abort, sexualundervisning i skolorna och beskrivningen av samvetsfrihet som ett hinder för kvinnors hälsa i vissa länder.
En person som levererade svidande kritik var italienskan Simona Baldassarre, i partigruppen Identitet och demokrati (ID).
Bland annat poängterade hon att över 350 000 personer undertecknat en protest mot resolutionen.
– Som läkare, snarare än politiker, anser jag [...] att attacken mot samvetsfrihet, som skyddas av författningen i Italien, är absurd, sade hon.
– Vi är verkligen trötta på denna ideologiska inblandning från Bryssels sida.
I stället för att främja abort borde parlamentet fundera över varför så många kvinnor väljer att inte föda sitt barn, menade hon.
– Vad gör EU för att hjälpa ensamstående kvinnor eller en kämpande familj att undvika abort? Att verkligen skydda kvinnor innebär att skapa förutsättningar för dem att välja livet, sade Simona Baldassarre.
Den enda svenska europaparlamentariker som riktade kritik mot resolutionen var Jessica Stegrud (SD). Hon påpekade att abort inte faller inom EU:s mandat, och menade att syftet med att ta upp frågan i olika resolutioner är ett annat.
– De här omröstningarna har gjorts till tillfällen för EU-federalister att mot fördragen försöka tillskansa sig mer inflytande och att anklaga partier som värnar demokratiskt självbestämmande för att vara emot själva rätten till abort, vilket sällan är fallet, sade hon.
Även om resolutionen inte är bindande menar kritiker att skrivningarna påverkar hur unionen ser på exempelvis abort och sexualundervisning.
– Alla kommissionens tjänsteavdelningar kommer att granska rekommendationerna noggrant, för att se hur vi kan inkludera dem i våra riktlinjer, sade Helena Dalli, EU-kommissionär för jämlikhet, i debattens sista anförande – efter att ha understrukit att många frågor endast ankommer på medlemsländerna att besluta om.
Förra gången parlamentet tog ställning till en liknande resolution, den så kallade Estrela-rapporten, var i december 2013. Dock handlade inte den omröstningen om själva rapporten; i stället fastslog parlamentet med liten marginal att frågor om kvinnors hälsa är medlemsländernas eget ansvar.