En skvatt galen härskare

En skvatt galen härskare– Ge mig 5 miljarder euro per år, så förhindrar jag att Europa blir svart.
Exakt så uttryckte Libyens diktator Muammar Khaddafi sig inte, men det var andemeningen i det budskap han framförde till Silvio Berlusconi under sitt statsbesök i Italien.
Enligt Khaddafi var den italienska premiärministern med på noterna – vilket dock är tveksamt. Berlusconi har hittills inte kommenterat.
Däremot fastslår media i Italien att det onekligen är ett faktum att många illegala invandrare från Afrika kommer via Libyen.

Khadaffi demonstrerade hur som helst sin makalösa förmåga att hamna i rampljuset. På hans program stod ett föredrag om islam. Khaddafi dikterade villkoren:
- Alla åhörare skulle vara kvinnor mellan 18 och 35.
- De skulle helst vara vackra.
- ...och komma i högklackade skor.
Berlusconi (som också föredrar kvinnligt sällskap) ställde upp på kraven som applåderades livligt av tv-stationer och skvallerpress. Vad Khaddafi egentligen sa tycks ingen ha fäst sig vid.
Den excentriske diktatorn skyddas – bör vi tillägga – av ett speciellt livvaktsförband bestående av unga kvinnor.

Khaddafi är i dag 68 år gammal. Han har suttit vid makten sedan han 1969 ledde en militärkupp som avsatte kung Idris I, en totalt ineffektiv och korrumperad härskare. Khadaffi, som kommer från en beduinfamilj, men studerat (ett år) i England, gav sig själv titeln:
"Broder ledare och vägvisare i revolutionen". Libyens politiska system betecknar han som "islamisk socialism" – ingen, möjligen inte ens ledaren själv, vet vad detta betyder. Över huvud taget är så gott som alla experter övertygade om att Khaddafi är skvatt galen.

Dock har han samlat all makt i det väldiga landet i sina egna händer. Libyen som omfattar 1,8 miljoner kilometer är nr 17 i världen i storlek och mer än fyra gånger så stort som Sverige. 90 procent av ytan är öken och stora områden helt obebodda. Befolkning: 5,7 miljoner.
Under rätt många år stödde Khadaffi olika terroristgrupper i arabvärlden: ett diskotek i Berlin sprängdes, liksom ett Pan Am-plan över Lockerbie i Skottland 1988. Samtidigt har Libyen långa perrioder samarbetat med inte minst USA, där man numera betraktar relationerna som "normala".
Mänskliga och medborgerliga rättigheter existerar i praktiken inte i Libyen. Landets elit bestämmer allt och i sista hand gäller bara en mans ord, givetvis Khaddafi.
Att han trots allt är populär beror så gott som uteslutande på att han bestämmer hur landets oljeinkomster – landet tillhör världens största producenter – ska användas.
Skolor och sjukvård fungerar, köpkraften är god och bara i ett afrikanskt land – Sydafrika – är bruttonationalprodukten per kapita högre.
De oljebolag som gör affärer med landet prisar ofta Khaddafi för att han skapat lugn och ordning och för att oljefälten fungerar bra. Statsmän i västvärlden brukar tillägga att Khaddafi visade prov på ett excellent omdöme när han beslöt att Libyen skulle lägga ner sina ansträngningar att tillverka en atombomb.

Så länge Khaddafi bestämmer kommer Libyen inte att bli en demokrati – ja, inte ens i närheten. Broder/ledaren bestämmer och därmed basta.
De mycket få utlänningar som besöker landet – så gott som alla i oljebranschen – konstaterar att det är lugnt och stillsamt på gatorna, mycket låg brottslighet.
Det är förbjudet att föra in alkohol, men en rätt placerad sedel brukar få tullmannen att titta åt ett annat håll.

Ulf Nilson
ulf.nilson@varldenidag.se >> Siffrorna som talar för sig själva... 3 av 4kineser tror inte att det finns något samband mellan rökning och cancer.
300 000 000så många kineser (300 miljoner) är inbitna rökare.
900så många barnsoldater kommer att släppas fria i södra Sudan efter en överenskommelse mellan milisen och FN.49så många procent av USA:s väljare anser att president Barack Obama sköter sitt jobb uselt.
4
så många månader dröjer det innan man kan få upp de 33 gruvarbetare som fångats i ett bergrum i en gruva i San José i Chile.