Februarikväll i Stockholm. Pär Ström har tillsammans med bloggkollegan och ”jämställdisten” Pelle Billing kallat till pubafton på Södermalm i Stockholm.

Det gör de för att få direktkontakt med sina läsare och för att tillsammans med likasinnade prata av sig om allt från jämställdhet till mansförtryck – några av de hjärtefrågor som det finns gott om bränsle till i bloggosfären.

– Vi har ett så vinklat samhällsklimat, med kvoterande och riktade satsningar enbart för kvinnor. Historiskt var det berättigade krav, men i dag är de förlegade, säger Pär Ström, som driver  genusnytt.se. 

– De viktiga mansfrågorna hamnar helt i skymundan, som att mammorna har lättare att få enskild vårdnad av barnen i vårdnadstvister. Det finns många män som gråter för att de blivit bestulna på sina barn med statsmaktens hjälp.

 På sitt sätt lägger jämställdisterna ett genusraster på feminismen: vilken maktordning främjas egentligen genom talet om en könsmaktsordning? Måste vi inte tala om kvinnornas kontroll över hem och barn i termer av makt? Vem vinner, politiskt och ekonomiskt, på att staten driver jämställdhetsintegrering och kräver utbildning i genusteori och mångfald? Och är det inte männen som historiskt sett är det mest utsatta könet – män ska vara starka, de utsätts för våld, de måste dra i krig, lever kortare och är oftare mer ensamma än kvinnor.

– Vi kommer med något nytt som är känsligt och griper in i människors sätt att se på samhället och sig själva. Har man en ny åsikt så räcker det för att blir häcklad, säger Pelle Billing, som flugit upp från hemstaden Malmö för att vara med i kväll.

Några dagar senare fäller genusvetaren Margaretha Fahlgren nästan exakt samma ord, fast då som förklaring till kritiken mot genusvetenskapen. Trots att jämställdhetsarbetet tas för givet i Sverige och i sig främjar genusteoretikernas verksamhet, ser sig dess företrädare ofta hotade av bakslag och konservativa högerkrafter. Medan kritiker anser sig kvävda av ”politisk korrekthet” och talar om en ökad klyfta mellan jämställdhetsutopister och ”vanligt folk”.

I kväll blir det inte någon vanlig pubafton. Uppgifter om träffen har spridits på internet genom föreningen Allt åt alla, som fyller puben i hopp om någon slags öppen hearing med jämställdisterna. Medlemmarna lägger ut en ”gubbenkät” på borden, där man driver med synen på feminismen som ett samhällsproblem i sig.

– Pelle Billing, vill du verkligen ha ett jämställt samhälle? frågar en ung man som gör sig till talesman för Allt åt alla.

– Definiera ”jämställt samhälle”, svarar Pelle Billing, som stunden innan hälsat välkommen och förklarat sig vara glad över den stora och mångskiftande uppslutningen.

 I halvannat år har han hållit i snarlika pubaftnar i Malmö, även om han aldrig mötts av ett så påtagligt motstånd.

– Konstigt nog är det vi säger kontroversiellt: att människor borde få styra över sin egen vardag utan statliga pekpinnar, och att man ska respekteras även om man inte lever likadant som alla andra, säger han.

– Kvinnor och män ska ha samma rättigheter och skyldigheter, spelreglerna ska vara lika men utfallet ska inte få styra. Självklart ska vi inte tolerera diskriminering.

Med på puben finns även matematikern Tanja Bergkvist, en av de mer färgstarka och slagkraftiga kritikerna av det hon och jämställdisterna kallar ”statsfeminismen”. Snabbtänkt och farligt rolig är hon en storfavorit bland bloggläsarna.

– Genusvetenskapen är en fördumningsindustri som göder och föder sig själv, utan några verkligt kreativa inslag, säger hon.

– På ett sätt är det ju ointressant för gemene man vad genusforskarna säger, men när det ska anläggas genusperspektiv i alla delar av utbildningssektorn blir alla berörda. Som jag ser det riskerar kärnämnena att trängas ut. Vi får dessutom en generation flickor som lär sig skylla allt på patriarkatet istället för att inse att det är hårt arbete som leder till framgång, för båda könen. Istället för att skriva om fysikböckerna med genusperspektiv och slussa över kvinnor i brandkåren borde man jobba med att få upp lönerna i så kallade kvinnoyrken.

Hon tycker det är tufft att vara förälder i en tid då man förväntas lämna ifrån sig sitt barn till förskolan efter ett år, och anser att modersrollen är nedvärderad. Vid samma bord finns de som ser fäderna som de största förlorarna, och som känner sig nedvärderade och förtalade på grund av sitt manliga kön.

– Jag är man, hetro, vit, medelåders, alltså ”gubbslem”. Men jag vill inte längre känna mig som en hund, säger Bertil Schröder, och tillägger att han är skild tre gånger med två barn.

– Jag var så naiv att jag trodde mig ha samma rättigheter som mamman. Men det visade sig rätt snabbt att där låg man i lä. Jag ville behålla kontakten, så det blev krig. Det här talas det för lite om i jämställdhetsdebatten. Samhället är emot männen.