”En flagga värd att försvara.” Så stod det på den annons som föreställde soldater som bar regnbågsflaggan och som täckte hela Svenska Dagbladets förstasida den 1 augusti.

Försvarsmaktens annons delades gillande på sociala medier av många inflytelserika opinionsbildare och tunga politiker, bland andra utrikesminister Ann Linde (S).

Men kampanjen har samtidigt satt nytt ljus på frågan huruvida skattefinansierad verksamhet bör ta ställning för rörelser som Pride.

Ivar Arpi tillhör dem som vill problematisera Försvarsmaktens prioritering.

”Exempelvis tillåter inte Stockholm Pride SD eller Medborgerlig samling att delta. Å ena sidan tar man politisk ställning, å andra sidan påstår man att flaggan saknar politisk sprängkraft, att den enbart står för tolerans och inkludering”, skriver han i Svenska Dagbladet.

Han menar att det är fullt möjligt att exempelvis förespråka inkludering av hbtq-personer i Försvarsmakten utan att tycka att de ska hissa regnbågsflaggan i stället för den svenska.

”Myndigheter ska inte politiseras, utan bör vara neutrala, opolitiska och opartiska. Även om syftet är gott – att vara välkomnande mot grupper som historiskt kanske inte känt sig hemma i Försvarsmakten – bör prideflaggan vara något som människor själva får välja om de vill hissa.”

Johan Landeström, marknadschef på Försvarsmakten, säger till nättidningen Bulletin att man spenderat ungefär 400 000 kronor på pridekampanjen.

– Det är många som anklagar oss för att vara politisk aktivism med det här men för oss så är det väldigt enkelt. Det handlar bara om demokrati och mänskliga rättigheter. Sedan om andra gör andra tolkningar utifrån sina referenser, det får de svara för egentligen, säger Landeström.