I mer än tio år har S:ta Clara kyrka bedrivit natthärbärge för hemlösa. Nu har de tvingats stänga ner verksamheten på grund av nya försäkringskrav, vilket Världen idag rapporterade om förra veckan. Det är Domkyrkorådet som fattat beslutet, på inrådan av kyrkans försäkringsbolag.
Men skribenten Maria Ludvigsson skriver i en ledare i Svenska Dagbladet att ”domprostens beslut att låsa kyrkportarna för de hungriga, rädda, fattiga, frusna och hopplöst trötta, handlar om något mer än en försäkringsteknikalitet”.
Händelsen speglar en konflikt som delar svensk politik, och samma ideologiska klyfta finns inom kyrkan, anser hon:
”Å ena sidan vänsterns tilltro till statliga och kommunala institutioners förmåga att lägga livet tillrätta för medborgaren. Å andra sidan den borgerliga uppfattningen att samhället är större än staten och att det finns uppgifter som ingen annan instans än civilsamhället med alla sina frivilliga sammanslutningar kan utföra.”
Ludvigsson citerar det brev som domprost Marika Markovits skrivit till S:ta Clara kyrka.
Där meddelar Markovits sin uppfattning att varken församlingen eller föreningen ytterst är ansvarig för att människor har tak över huvudet i Stockholms innerstad.
”Det är Stockholms kommuns ansvar”, skriver domprosten.
Maria Ludvigsson kontrar med att socialtjänsten och ”bidragsordningar” inte kan hjälpa alla som behöver hjälp.
Hon påpekar att många av de som söker sig till platser som nattöppen kyrka hyser misstro till överheten och rädsla för myndigheter.
”En kommun har all rätt att villkora både ekonomisk och social hjälp, men civilsamhället behöver inte göra det”, skriver hon.
”Dessutom kan kyrkan erbjuda ett andligt stöd som det offentliga aldrig kan ge”, skriver Ludvigsson vidare och tar Elise Lindqvist, som tidigare var prostituerad, som exempel.
”Som hon berättade i en intervju på ledarsidan i juli, berördes hon av det kristna budskapet att var och en är älskad utan villkor, som gav henne kraft att lämna sitt gamla liv. Stöd som bottnar i socialtjänstlagen kan aldrig ersätta det Elise fick i S:ta Clara.”
I en intervju med Dagen beklagar Marika Markovits, som tidigare arbetade på Stockholms stadsmission, att verksamheten inte kan fortsätta. Hon svarar även på Ludvigssons kritik.
– Texten har ganska lite med de fakta och beslut som är fattade att göra. Kyrkportarna är inte stängda, S:ta Clara har haft öppet men ändrat så man inte kan sova på madrasser eftersom det är vad försäkringsbolaget vände sig emot, säger hon om att de hemlösa nu kan vila sittande på kyrkbänkarna två nätter i veckan.
Den EFS-förening som hyr S:ta Clara kyrka av Stockholms domkyrkoförsamling har svårt att förstå beslutet att stänga natthärbärget – risken för kyrkan är mindre när man har nattöppen kyrka än när man inte har det, menar kyrkoföreningens ordförande Björn Alldén.
– Vi har en rigorös säkerhet. Vi har vakna personer, vi begränsar antalet, det blir inte stökigt och det finns utrymningsvägar som är perfekta, sade han i förra veckan till P4 Stockholm.