Hon menar att mångas relation till Tegnell under coronapandemin går att likna vid den till en frälsare.

”Nej, det är inte lätt att vara vuxen, att behöva tänka själv och därmed också själv ta på sig ansvar – och den yttersta skulden för de fel man oundvikligen kommer att göra. Skönare då att vila i någon annans trygga famn. Låta någon annan bestämma”, skriver Lisa Magnusson.

Hon drar paralleler till klimataktivisten Greta Thunberg. 

”Hur svarade vuxenvärlden henne? Genom att myndigt säga att det här tar vi hand om? Icke. I stället lade den sig platt inför hennes fötter, som vore den själv ett barn. Och nu menar jag inte ett storögt, oskuldsfullt barn, utan en extremt störig unge som befinner sig mitt i en pubertal förälskelse.”

Liknande tendenser ser hon alltså nu inför Anders Tegnell där han, också av seriösa debattörer, beskrivs i närmast gudomliga termer.

”Det finns något poetiskt i att denna ståtliga intakta bröstkorg utgör poster för en fruktansvärd lungsjukdom”, skrev Aftonbladetkrönikören Malin Wollin nyligen.

Den före detta generalsekreteraren för Advokatsamfundet, Anne Ramberg, menade förra veckan på Twitter att personer ”som söker sin plats i den mediala solen” lugnt kan ”söka skugga bakom Tegnells trygga gestalt”. 

Lisa Magnusson tror att sekulariseringen kan vara en förklaring till förhållningssättet till vissa offentliga personer.

”Sverige har ju avskaffat Gud och hålls numera för världens mest sekulära land, och kanske är det också därför personkulten i modern tid blivit så olidligt stark här”, skriver hon.