Att vörda Herren är början till vishet, att känna den Helige är förstånd.
Ordspråksboken 9:10

Världen idag

Foto: Johan Alp

”Det beröm jag får skickar jag vidare"

Nyheter · Publicerad 00:00, 19 mar 2012

Du skriver väldigt öppet om Gud i profana sammanhang, varför gör du det?

– Det är inte ett intellektuellt val jag har suttit och gjort att jag ska ta strid för Gud i profana sammanhang. Jag skriver alltid om det som ligger nära. Tron har under hela livet varit olika nära, men de senaste åren har den kommit väldigt nära och då skriver jag om det. Expressen var till en början skeptiska och tänkte att det jag skriver är nischat för kristenheten. Men när de märkte vilka reaktioner och hur många klick texterna gav tyckte de ganska snart att det var spännande.

Vad är det för sorts reaktioner du får?

– Så fort jag skriver om tro är det väldigt många som hör av sig och tycker att det är roligt att någon lyfter de här frågorna.Mest är det nog vardagstroende människor som i det här sekulariserade landet inte alltid är så tydliga med att de tror, men som läser och känner att "jag är glad att du lyfte det här, jag känner som du gör, men har svårt att prata om det".

Känner folk att du blir deras röst i mediebruset?

– Ja, lite så.

Varför har vi så svårt att prata om Gud i det offentliga rummet?

– Det är en bra fråga. Det är väldigt provocerande och känsligt att prata om Gud. Men intresset för Gud är ju väldigt mycket större än vad man ger uttryck för. Vi har under en lång tid försökt göra oss av med Gud. Och jag tycker att det är intressant att människor anser sig vara fria genom att göra sig av med rättesnören, moral eller Gud. Min erfarenhet genom livet, och den må vara begränsad, är precis tvärtom. Varje gång man slår sig fri, är man väldigt lite fri. Vi behöver ramar för att kunna leva i frihet, så att det inte blir fångenskap. Sedan behöver man inte pilla folk i ögat och tvinga tron in i dem. Men man kan berätta sin version av vad det är som har hjälpt en och hur viktigt det är. Du har stundtals fått väldigt negativa reaktioner på dina texter.

Du skrev nyligen en krönika i tidningen Dagen om att Sverige behöver Gud, där du fick kraftiga reaktioner, även från kristna. Hur ser du på det?

– Att komma till Världen idag och delvis Dagen har känts som en hemkomst. Det har framför allt blivit en plats att känna mig hemma på. Att få höra den här typen av kritik av människor som uppenbarligen också känt sig hemma där var lite förvirrande. Det var en del pastorer och präster som hörde av sig och tyckte att jag hade gått alldeles för hårt fram som skrev om helvetet. Men de ämnen som jag tar upp om dom, helvete och abort är alldeles för viktiga för att lämnas i fred. Det är grundläggande saker som jag tycker att det är viktigt att samtala om.

Du verkar vara en ganska orädd människa, stämmer det?

– Det finns vissa saker som måste skrivas. Om jag skulle varit lite sundare mot mig själv hade jag kanske tänkt igenom en extra gång innan jag skrev något liknande igen.Rent karriärmässigt vore det smartare om jag lät bli att skriva vissa saker, men jag skriver om de sakerna ändå. Så fort jag skriver om abort, eller rättare sagt att ett liv är ett liv, märker jag att många dörrar snabbt stängs igen. Man döms i allra högsta grad efter sina åsikter.

Tycker du att kristna är lite för räddhågsna?

– Det är ju inte bara kristna. Hela Sverige är skraja för att skilja ut sig på något sätt. I och med att vi lever i ett av världens mest sekulariserade länder är det närmast en rebellhandling att vara troende. Det kräver mycket av en att stå upp emot resten. Det är rock and roll egentligen. Men det finns de som hävdar att tron är en privatsak och för intim för att man ska kunna prata högt om den.

Är det inte så?

– Jag har respekt för de människor som vill ha det på det viset. Samtidigt lever vi i ett samhälle där andra saker som borde vara intima läggs ut i alla möjliga sammanhang. För mig är tron ingalunda en privatsak. Den är en stor del av mitt liv, därför måste jag formulera mig kring den. För mig är skrivandet en förklaringsmodell och en nyckel till att begripa världen. När jag läser om vad andra som har gått före, som går bredvid och ibland lite bakom har skrivit, då stärks jag i min tro. Så jag har stor nytta av det själv. Jag skulle inte vilja vara ensam i någon grotta och inte prata med någon om att jag är troende. Det vore helt hemskt.

Vad är det som driver dig att skriva?

– Skrivandet är nedlagt i mig från början. Jag skrev historier om kärlek och skilsmässor innan jag ens hade pussat någon. Men jag har en känsla av att jag inte själv har styrt över det jag har hamnat i nu. Jag har blivit ledd dit. Därför har jag svårt att ta åt mig beröm när jag skriver de här texterna om Gud, för det känns inte som en arbetsinsats. Jag går in och sätter mig och skriver i mellan sju och tolv minuter. Sedan är texten klar. Ibland läser jag den dagen efter och tänker: "Var det jag som skrev det där?". Så det beröm jag får skickar jag vidare till den ansvarige.

Du menar alltså att du skriver på inspiration av Gud?

– Ja, så är det. För mig är det fortfarande svårt att prata om det. När jag skriver mer profant inriktade grejer är det inte så, så det där är väldigt överväldigande för mig.

Hur har din resa mot den kristna tron sett ut?

– Jag känner mig väldigt ny i tron och resan pågår fortfarande. Den är väldigt spännande, omtumlande och förvirrande. Det är helt enkelt lite som att vara kär. Man håller på att lära känna varandra. Sedan 13-14 års ålder har tron följt mig. Men det har gått i perioder hur nära jag vågat komma.

Du har förlorat två barn, en pojke som föddes i vecka 23 och en flicka som dog i magen. Hur har det påverkat dig?

– Det har förändrat mitt liv i grunden, på alla sätt. Det har raserat allt jag har stått för och trott på när det gäller människovärdet, och abortfrågan. Det var också kämpigt med Gud under en lång tid. Vi bad och slogs för pojkens liv i två veckor. Det fanns lite vatten kvar och vi tog en dag i taget och så fick reda på att han skulle dö när han föddes.

Vad gör man för att inte gå sönder som människa när något sådant inträffar?

– Man går sönder, men man lagas ju igen. Där var tron en stor hjälp. Jag skrev en bok om det och var ute och pratade om det och berättade att Jonna krystade ut vår dotter i en plåthink. När man går igenom alla de jobbiga bitarna och sätter ord på det blir det enklare, och till slut kan man läkas.

Du är nykter alkoholist i dag. Vad har den förändringen inneburit?

– Det går inte att jämföra mitt liv nu med mitt liv år 2005. Jag satt där med gikt, svullen lever, inget jobb och en flickvän som var på väg att lämna mig. Det var bara kaos. Sedan blev jag nykter och då vände allting. Allt går att härleda tillbaka till den vecka jag slutade dricka. Jag är väldigt glad över att vara nykter alkoholist. Det låter lite som att man har tagit sig igenom en defekt och har något jobbigt som man måste leva med, jag tror folk ser det lite så. Att det är en massa grejer jag inte kan göra. Men så är det inte. Jag kan inte dricka, resten kan jag göra.

Du skrev en krönika i vintras om att föräldrar inte ska dricka alkohol vid jul. Varför gjorde du det?

– Jag skrev om människor som annars inte har alkoholproblem, som anser att de visst ska kunna dricka och samtidigt hävda att det är barnens högtid. Mina föräldrar var inte alkoholister, men jag minns att bara efter ett eller två glas vin skedde en personlighetsförändring i dem. Det störde mig. Då kan man bara tänka sig hur de 400 000 barn som lever i alkoholisthem upplever sin situation. Det handlar inte om att göra något jobbigt, man behöver inte åka och hämta något, utan det är någonting som man kan avstå från, för att hjälpa. Har man inte alkoholproblem behöver man ju inte dricka.

Många upplever nog dig som väldigt ärlig och transparent. Finns det några baksidor med att vara så öppen som du är?

– Framför allt är de positiva sidorna fantastiska, att kunna använda sitt yrke för att beröra människor. Men jag har märkt att varje gång jag visar transparens i att jag behöver Gud, att jag känner mig väldigt liten och är i stort behov av tröst, att jag är rädd ibland, eller vad det nu kan vara för svaghetsgrejer, då genererar det mycket hat och människor hugger på det i sociala medier. Det är en rätt obehaglig erfarenhet. Hur mycket mitt aktiebolag omsätter eller om jag vinner något pris är det ingen som reagerar över, men när jag visar mig svag så hugger de. Det finns ett utbrett förakt för svaghet.

Har du blivit mindre eller mer transparent med tiden?

– Mer. Om man råkar ut för någon som skriver att vi ska gräva upp resterna av dina barn och pissa på dem, är frågan om man ska välja att visa att man blir ledsen eller inte. Gör man det premieras och applåderas man för att man inte visade att man blev arg eller ledsen. Det är egentligen inte för att du inte blir ledsen, utan för att du inte visar att du blir ledsen. Det är alltså något slags känslomässigt hyckleri.

Behövs kristen media?

– Fråga alla som hörde av sig till Världen idag i vintras och ville rädda tidningen när det var tufft ekonomiskt. Det är klart att vi behövs. Jag tror till och med att det finns möjligheter för kristna medier att bli både större, viktigare och tydligare. Det tycker jag att Världen idag är ett utmärkt exempel på, när stora delar av politisk kyrklighet svansar med. Man måste komma till torget med det man tror på. Kristen press måste vara tydlig för att ha ett existensberättigande. Börjar man skriva om annat än tro och vattna ur, då kan man läsa andra tidningar.

Du kommer fortsättningsvis att skriva under vinjetten "Birros penna" i Världen idag, en krönika varannan måndag. Hur ser du på det?

– Jag har ju skrivit för Världen idag under en rätt lång tid, så det är ju inget nytt i sig. Men formatet är nytt och det ska bli väldigt roligt. Världen idag är en tidning som jag älskar att läsa tre dagar i veckan. När den inte kommer blir jag alldeles förvirrad och hör av mig till Berith i kundtjänst. Att få vara en del av den här nystarten för Världen idag känns fantastiskt kul. Hade jag haft en medial strateg hade han eller hon kanske inte riktigt applåderat. Det är mer grundat i vad jag tror på.

Vad kommer du att skriva om?

– Allt som jag håller på att lära mig om. Om tro, Gud, Bibeln, min relation till andra människor i tron.När man är kär eller har vunnit något och är väldigt glad vill man ju berätta det för sina vänner. Det är samma sak nu. Jag vill berätta vad Gud kan göra, vad som har hänt. Det är ju sköna grejer som berikar mitt liv och gör mig lycklig. Det vill jag ju berätta för folk.

Du ska även börja blogga på varldenidag.se. Vad förväntar du dig av det?

– Blogg är ju ett litet annat forum med snabbare texter och lite oftare än varannan vecka. Jag har tänkt vara hyfsat personlig och gärna lägga upp lite bilder ibland. Jag har krympt ner mitt bloggande väldigt mycket. Nu har jag en blogg om fotboll och så den hos er. Jag har känt ett stort behov av att skriva om andra grejer än fotboll i bloggform. Så jag ser mycket fram emot det också.

LUKAS BERGGREN

Stefan Salmonsson blir pastor i Norge

Församling. Reseevangelisten Stefan Salmonsson, som tidigare varit pastor inom Trosrörelsen i Sverige, har nu installerats som pastor i Sarpsborg i Norge. Han... söndag 13/10 15:00

Tack, Uppdrag Granskning, för samtalet ni öppnat för

Ledare SVT:s Uppdrag Granskning lät sig inte kväsas. Trots att de under Stockholm Pride fick ta emot den negativa utmärkelsen ”Rosa tisteln” av RFSL för... lördag 12/10 00:00

Förbud är den nya liberala friheten

Ledare Sveriges skolväsende vilar på en nära tusenårig kristen grund. Det senaste halvseklet har suddat ut det mesta av kristet innehåll, men... torsdag 10/10 11:55