De vädjar till Jackelén: Värna om minoriteterna

När Världen idag ställer frågor till företrädare för fem grupper inom Svenska kyrkan som står för en klassisk kristen tro och bekännelse, ger de genomgående samma svar: vi är oroliga, men tar fasta på kyrkans förkunnelse, och vi hoppas på ett gott samarbete med den blivande ärkebiskopen.
”Just nu är det en del som funderar på om man själv kan stå kvar i Svenska kyrkan,” skriver Stefan Holmström, missionsföreståndare i den svenskkyrkliga rörelsen Evangeliska fosterlandsstiftelsen (EFS).
Bakgrunden är de uttalanden som lundabiskopen Antje Jackelén gjort i samband med valet av henne till nästa ärkebiskop. Dessa avslöjade att hon inte nödvändigtvis tror på en biologisk jungfrufödsel, och att hon inte ser Jesus Kristus som enda vägen till Gud.

Flera av de personer som kommenterar situationen för Världen idag är rädda för att flera nu ska lämna kyrkan.
”Jag vet om att många just nu lämnar Svenska kyrkan eftersom man har förlorat det sista förtroendet för ledningens bibeltolkning, och det måste till öppna samtal och stor tolerans gentemot de klassiskt troende för att de ska vilja vara kvar”, skriver Daniel Ringdahl, ordförande för ungdomsförbundet inom Evangelisk luthersk mission (ELU).
Han påpekar att unga kristna inom ungdomsförbundet redan i dag har svårt att antas som prästkandidater på grund av sin klassiska kristna tro.
”Oron är stor för att den uteslutningen ska fortsätta”.

Att lämna Svenska kyrkan som rörelse är dock inget alternativ, menar Stefan Holmström vid EFS. Så ser även Berit Simonsson, inspiratör för Oasrörelsen, på saken.
”Oasrörelsen har som sin kallelse att vara en förnyelserörelse INOM Svenska kyrkan, vi fortsätter därför med vårt arbete, uppmuntrade av apostelns Pauli ord i 2 Tim 4:1-5”, skriver hon till Världen idag.
”Där uppmanas vi att predika ordet, att träda fram i tid och otid, att bära vårt lidande. För det är verkligen ett slags lidande som många i Svenska kyrkan känner av i dag, att vara och verka i en kyrka vars ledning inte entydigt tycks bekänna sig till de grundläggande kristna sanningarna. ”

Stefan Holmström påpekar att kyrkans tro står fast, oavsett vad en enskild kristen anser.
”Vi ska inte i första hand förhålla oss till ärkebiskopens tro, eller tolkning av kyrkans bekännelse, utan just till kyrkans bekännelse. Den ändras inte när kyrkan byter ärkebiskop, även om ärkebiskopens hållning påverkar hur Svenska kyrkan tolkar sin bekännelse. Blir det teologiska samtal i stugorna är det i grunden något positivt!”
Flera svarande pekar på att de inomkyrkliga rörelserna står för viktiga värden.
”Min önskan är att hon tar vara på kraften som finns hos de teologiskt konservativa, inte minst i fråga om engagemang, kreativitet och missionsiver”, skriver Olof Edsinger, generalsekreterare för Salt – barn och unga i EFS, samtidigt som han höjer ett varnande finger vad gäller ekumeniken.
”En minst lika intressant fråga blir hur [Antje Jackeléns] uttalanden om jungfrufödseln och Jesu (inte så) unika ställning kommer att påverka relationen till våra systerkyrkor i exempelvis Afrika.”

Flera hyser dock hopp om ett positivt och inkluderande bemötande. Daniel Ringdahl, ordförande för ungdomsförbundet inom Evangelisk luthersk mission (ELU), påpekar att den blivande ärkebiskopen är en ”välutbildad präst med god forskningsbakgrund”.
”En grundbult i det akademiska arbetet är ju att man prövar många hypoteser och tillåter ett kritiskt förhållningssätt till egen och andras forskning. Jag hoppas att ärkebiskopen kan ta med sig det förhållningssättet in i den nya tjänsten, och visa tolerans mot sina meningsmotståndare,” skriver han.

Anna-Sophia Bonde, från Fri­modig kyrka, påpekar att Antje Jackelén i sin tjänst som biskop i Lund bjudit in biskop Graham Cray, Church of Englands ”chef” för missionsrörelsen Fresh Expres­sions och vid flera tillfällen gäst vid karismatiska Oas-möten.
Liksom de andra tillfrågade oroar sig Anna-Sophia Bonde för att det kan bli lägre i tak inom Svenska kyrkan. Och hon önskar att den blivande ärkebiskopen ska hantera teologiska skiljaktigheter ”genom att hon aktivt markerar att hon vill vara en samlande gestalt vars roll inte i första hand är att genomdriva sin egen (förment liberala) agenda utan likt dirigenten låta de olika instrumenten i orkestern komma till sin rätt, i rätt tid – för helhetens och enhetens skull”.

Berit Simonsson hoppas att den tolerans som riktas mot liktänkande ska gälla även dem med en konservativ bibelsyn.
”Jag skulle bli mycket glad om vi fick se tecken på att talet om öppenhet, inklusivitet, låga trösklar, högt i tak etcetra...skulle omfatta också de olika rörelser och alla de enskilda  i Svenska kyrkan som står för en klassisk kristen tro”, skriver hon, och utmanar samtidigt till ett positivt sätt att hantera marginalisering.
”Kristna som marginaliseras och ignoreras är i gott sällskap med många kristna på olika håll i världen som lever i mycket trängda situationer, och med dem som gått före oss i tron. Jag är också nyfiken på orden ur 2 Mos 1:12a, ”Ju mer man förtryckte dem desto fler blev de och desto mer bredde de ut sig...”  Det gällde folket i fångenskap då  –  men jag undrar med intresse om samma bibliska mekanismer möjligen gäller idag också...i så fall går vi kanske en spännande tid till mötes.”

Eva Janzon
eva.janzon@varldenidag.se
 

Läs även:
• Blivande ärkebiskopen Antje Jackelén: ”Kyrkan härbärgerar olika traditioner”