Brickor i ett spel om olja och makt

I onsdags briserade tre bilbomber i Kirkuk, som gränsar till det betydligt lugnare irakiska Kurdistan. Sju människor dödades, och ännu tre dagar senare var stadens största sjukhus fyllt av svårt skadade.

– Jag la märke till att det var gott om folk på gatorna redan kort efter explosionerna. Det märks att vi vant oss vid våldet efter de senaste sju, åtta åren, säger Alia Ahmed, som arbetar för en frivilligorganisation i Kirkuk.
Tillsammans med kollegan Adris Nuri är hon på besök i Erbil för att dra upp planerna för ett projekt som ska försöka få kirkukborna att fokusera mer på vad de har gemensamt än på vad som skiljer dem åt.
– Här finns araber, kurder och turkmener, även om deras andel av befolkningen växlat över tid. Under Saddam Hussein fördes en politik som gick ut på att ersätta kurder med araber, och en kurd fick inte ens sälja sitt hus till en annan kurd, säger Alia Ahmed.

Numera hör de kurdiska kraven på att införliva Kirkuk med Kurdistan till den politiska vardagen, samtidigt som Bagdad oroar sig för att förlora inflytande och oljepengar.
– Det finns partier och grupper som tjänar på att hålla liv i konflikten och sätta skräck i människor. Polisen tror att den senaste attacken, som riktade sig mot polis och säkerhetsstyrkor, utfördes av en al Qaida-grupp. Men det är bara den officiella versionen, säger Adris Nuri.
Han och Alia vill inte gå ut med sina riktiga namn, ens en svensk tidning med blygsam spridning utanför rikets gränser.
– Vår organisation har utländsk finansiering, och det är illa nog för en del. Dessutom hänger levebrödet för ett 50-tal personer på att arbetet fortsätter, säger Alia Ahmed.

Arbetet, som hon talar om, går ut på att genom stadsdelarna och föreningslivet bjuda in till möte och diskussion.
– När de politiska partierna vill röra om i grytan fokuserar de på skiljaktigheterna mellan grupperna. Så vi talar om det som förenar: platsen, kulturen, bristen på service.
För Kirkuk befinner sig "under nollstrecket" när det gäller vatten- och elförsörjning, infrastruktur och sanitet. Ingen tar helt ansvar så länge stadens tillhörighet är omstridd.
– Men det finns mycket bra här också. Jag har bott i samma kvarter i 25 år och inte haft minsta problem med mina kurdiska och turkmenska grannar, säger Ali Ahmed.

När påvens representant nyligen besökte Kirkuk uttalade han sig i lyriska ordalag om stadens religiösa mångfald och ständigt pågående religionsdialog. Men så rosenröd är inte verkligheten.
– Det är bättre än i Bagdad. Men hot förekommer hela tiden, nu senast mot den shiamuslimska moskén, säger Adris Nuri.Finns det något som inger hopp inför framtiden?
– De flesta politiska, etniska och religiösa grupper har fått mandat i det nya parlamentet. Och när alla sitter i samma båt i Bagdad ger det även oss ett visst hopp, svarar Adris.


Eva Janzon
i IRAK