Böneledaren Fredric Crona om fastan: ”Jag lägger mig på drejskivan”

Fredric Crona – böneledare för Sverigebönen, Nationell bön och Bönefacklan – är just nu mitt i fasteperioden, som pågår ”så länge som Herren ger nåd till”. Den innebär att han inte äter någonting, utan bara dricker vatten, olika juicer, kaffe och lite buljong emellanåt. 

– Det går bra, säger han. 

Han understryker att fasta är viktigt och bra att genomföra vid vilken tidpunkt som helst, inte bara som nu i början av ett nytt år. Faste­perioden blir till en rening rent fysiskt när kroppen börjar göra sig av med gifter, vilket sker efter några dagar. Den blir också till en rening rent andligt, menar Crona. 

– När man sätter restriktioner för kroppen, ”köttet”, genom att införa en slags impulskontroll genom fastan för att söka Gud ännu djupare, blir det också en rening andligt. Man hör Guds röst tydligare, eftersom ”köttet” tystnar mer och mer, förklarar han. 

Han jämför den med en slags ökenvandring, som profeterna och Jesus själv genomförde för att lära sig att förtrösta på Gud, hans ord och förbereda sig för sitt uppdrag. Det påverkar bönelivet på ett positivt sätt, menar han. 

– Bönelivet flödar lättare; hela kroppen blir till en bön. 

– Även under fastan följer jag ju mina vanliga rutiner med bibel och bön, som är grunden i min tjänst och i mitt kristna liv. Men det blir lättare att komma in i böneflödet när man fastar; det går snabbare, säger han. 

Något av det mest fantastiska med fastan, menar han, är att fastan ger tro för det omöjliga. Det sker, enligt Crona, när man flyttar fokus från den egna förmågan till att se på Gud och vad han förmår.

– Fastan är det starkaste andliga vapen vi har, säger han.

Det jobbigaste med att fasta kan vara familjemåltiderna och det sociala, konstaterar han. Under en längre fasteperiod är det alltid någon social inbjudan att ta ställning till.

– Men man får bara bestämma sig, säger han och fortsätter:

– Hungern är inte det värsta; den går över om man håller ut. Det är mer att man längtar efter smak i munnen. När det rör sig om längre perioder så är man euforisk vissa dagar, men det kan också komma dagar då det är svårare att motivera sig, säger han. 

För att klara av det är det viktigt att ha fokus på rätt sak, poängterar han. 

– Grejen med fastan handlar om vad Gud kan göra i mig, inte vad vi kan prestera. Om man har den inställningen blir det lättare. Då blir det mer av: ”Jag älskar fastan. Jag lägger mig på drejskivan och han får forma mig som han vill.”