När Oneness-mässorna inleddes hösten 2009, kom snart kritik från frikyrkligt håll. Hur kunde man blanda in metoder från österländska religioner i kristna sammanhang, och dessutom i en gudstjänst?

Tidningen Dagen rapporterade från den första Oneness-mässan, som omfattade både meditation, nattvard och "Oneness-välsignelsen med handpåläggning". Några av de präster och lekmän som höll i mässan hade besökt det som då kallades Oneness University i Indien, grundad av den andlige ledaren Sri Bhagavan.

Anette Carlström, självutnämnd "modern mystiker", var med på åtminstone en av mässorna. På sin hemsida kallar hon sig för "överförare av en helig energi kallad Oneness-meditation, där gudomliga energier flödar genom ögonen för att föra deltagaren till den neurobiologiska förändringen, kallad Awakening".

– Tiden med gurus och sådant är förbi. Nu kan vi alla bli vår egen guru, och vår egen gud, genom att få deeksha, sade Anette Carlström när hon berättade om Oneness-välsignelsen, även kallad "deeksha" för Svenska Dagbladet 2005.

Men detta var inte något problem för Engelbrekts församling 2009.

– Jag vet att några frikyrkor var ganska kritiska och ställde frågor i Östermalms kristna råd. De gick ut på att det fanns influenser från en annan religion, främst på meditationsplanet, säger Pär Wahlström, som var kyrkoherde i Engelbrekts församling 2009 till Världen idag.

– Vi hade en serie av dessa mässor. De var ganska omdiskuterade, men det var inte av det skälet vi lade ner dem, säger han, och förklarar att mässorna upphörde när Louise Linder blev kyrkoherde i Kungsholmens, numera Västermalms, församling.

– De var ganska starkt knutna till henne, med mitt godkännande.

Louise Linder, sedan 2014 församlingsherde i San Fransisco i USA, skriver till Världen idag att hon inte hållit några Oneness-mässor i USA, och att hon inte vet om de längre anordnas i Sverige.