Ska man förstå Bibelns Jonabok som en historisk skildring eller en uppdiktad berättelse? Och vad innebär en evangelikal bibelsyn? Det var frågor som diskuterades när flera teologer med frikyrklig förankring möttes i Örebro i helgen.
ÖREBRO I början av det här året pågick en diskussion om bibelsyn på tidningen Dagens debattsida. Några debattörer menade att Örebro teologiska högskola (ÖTH) har övergett en evangelikal bibelsyn. Svaret lät inte vänta på sig: ÖTH har inte alls övergett den evangelikala profilen. På lördagen möttes debattörerna i Brickebergskyrkan i Örebro till ett öppet samtal om bibelsyn.
Mikael Tellbe, lärare på ÖTH, menade att det viktigaste inte är att markera var gränserna går när det gäller bibeltolkning.
– Jag tror att evangelikal bibeltolkning mår bättre av att fokusera mer på centrum. Det är inte gränserna som är vår identitet, utan det är Jesus Kristus som Herre. Då blir vi mer ambassadörer än gränspoliser, sa han.
Stefan Gustavsson, generalsekreterare för Svenska evangeliska alliansen (SEA), talade om olika sätt att se på Bibeln och förklarade att en evangelikal bibelsyn, som är hans egen, förutsätter att Bibeln är Guds ord och därmed felfri.
– Den är exakt som Gud ville att den skulle vara eftersom han inspirerade författarna när de skrev, sa Gustavsson.
Mikael Tellbe menade att frågan om Bibelns auktoritet i den kristnes liv egentligen är viktigare än frågan om Bibelns inspiration.
– Det avgörande är, för att spetsa till det, inte om Bibeln är Guds ord, utan om vi låter Bibeln bli Guds ord in i våra liv. Auktoritetsfrågan är mycket mer akut än inspirationsfrågan i dag, sa han.
En fråga som fick återkommande uppmärksamhet under dagen var om den gammaltestamentliga boken om profeten Jonas budskap till staden Nineve bör ses som en historisk skildring av faktiska händelser, eller om det snarare rör sig om en uppdiktad berättelse som syftar till att lära läsaren något. Greger Andersson, också han lärare på ÖTH, argumenterade för att Jonaberättelsen är fiktion.
– Litteraturteoretiker diskuterar om det finns markörer som visar om en text är historia eller fiktion. En historisk författare ska alltid kunna få frågan: "hur vet du det?", sa Greger Andersson, som menade att man missförstår Jonabokens genre om man ser den som historia.
– Kan till och med en fiktionell berättelse vara inspirerad av Gud för att han vill lära oss att han är så barmhärtig och god att han kan förlåta onda människor? frågade Greger Andersson.
Anders Gerdmar, ansvarig för Livets ords teologiska seminarium, menade att det är problematiskt att se på Jona som fiktion, bland annat eftersom han är namngiven och händelsen platsbestämd.
– Genom att lösgöra Jona från det historiska kan man göra honom till exponent för något som är allmänmänskligt och relevant. Jag påstår att det är den treenige Guden som avgör vad som är relevant, sa Anders Gerdmar.
Även Stefan Gustavsson vände sig emot att Jona skulle vara uppdiktad.
– När man läser en bibeltext måste man se hur den används i andra delar av Bibeln. Den person som ligger mig närmast om hjärtat, Jesus, refererar till människorna i Nineve som historiska personer.
Mot slutet av dagen deltog flera av talarna i ett panelsamtal. Gustavsson fick då frågan om vad han menar med att Bibeln är felfri.
– Den är utan fel, utifrån hur författarna har avsett att texten ska förstås och utifrån deras precision. Man får tänka: "hur talade man om det här i antiken?", sa Gustavsson.
Temadagen om bibelsyn arrangerades av ÖTH, SEA, studieförbundet Bilda och stiftelsen Svenska folkbibeln. Stefan Gustavsson säger till Världen idag att fler liknande samtal är att vänta.
– Det finns ett behov av att mötas återkommande och kanske fokusera på mer avgränsade frågor, som hur man ska se på Gamla testamentets apokryfer och de gnostiska evangelierna, säger han.