Behöver Belgien verkligen en regering?

När ni läser detta har Belgien snart varit utan regering i 200 dagar, sen valet i april.
Detta underliga förhållande har lett till framförallt två frågor: Behöver ett land som Belgien verkligen en regering? Och: Finns Belgien egentligen?
Svaretär att det lilla landet är ohyggligt illa splittrat. Valets segerherre,den flamländske kristdemokraten Yves Leterme har månad after månadförsökt bilda en regering, men inte lyckats. Huvudanledningen: han ärinte populär i landets fransktalande del, Vallonien.
Flandern somhar 60 procent av Belgiens befolkning och talar ett språk besläktat medholländska är avsevärt rikare än Vallonien, som länge levde på gruvorsom nu är nedlagda. I enlighet med grundlagen överförs därför statligapengar från Flandern till Vallonien. Flamländarna kräver därför - inteoväntat - större regionalt självstyre. Lika med: mindre pengar tillvallonerna.
Man stryker ofta under att kravet inte alls äroberättigat. Ibland har man tvingats att bygga helt obehövliga vägar iVallonien bara därför att man satsat pengar på vägar i Flandern. Kortsagt: flamländarna känner sig utnyttjade (och inte så lite överlägsna).



Helt nyligenförklarade Yves Leterme för andra gången att han inte lyckas få ihop enkoalition tillräckligt stark för att få majoritet i parlamentet.Kungen, Albert II hade därmed egentligen bara ett val: Att be densittande expeditionsregeringen att stanna kvar. Regeringen leds avsocialisten Guy Verhofstadt, en av EU:s mera namnkunniga politiker ochstark spekulant på en toppost i EU-kommissionen.
Verhofstadt har,helt i enlighet med grundlagen, ytterst liten makt. Han kan skötalandets affärer dag från dag, men får inte ställa några viktigareförslag - egentligen bara gå till sitt kontor och sitta kvar där tillsarbetsdagen är slut. Det antas troligt att kungen, som inte heller harsärskilt mycket att säga till om, nu ber Verhofstadt att sitta kvar,möjligen med något större befogenheter.
- Det är mycket besvärligt,fastslog en ledande statsvetare, Caroline Sägesser nyligen. Ju längredet här pågår, desto svårare blir det att komma ur dödläget.

Inte nog med det,långtifrån. Motsättningarna mellan Flandern och Vallonien är så gamlaoch så djupa att man i den situation som råder i dag på allvar börjatdiskutera om det finns någon anledning att hålla ihop Belgien, som ärett av Europas yngsta länder. Belgarna (eller kanske snarareflamländare och valloner) fick självständighet från Holland 1830.Huvudanledningen var att landets katolska prästerskap ogillade Hollandsprotestantiske kung; man fick kraftfull hjälp från Frankrike. Mångapolitiker både i Vallonien och Frankrike funderade i sammanhanget på omen sammanslagning inte vore den bästa lösningen, men kombinationenFlandern, Vallonien, Bryssel, lika med Belgien segrade. Den förstekungen blev Leopold I, av tysk härstamning och småningom personligenägare till hela Belgiska Kongo, ett område lika stort som helaVästeuropa. En senare kung, Leopold III gifte sig med den svenskaprinsessan Astrid som blev enormt populär bland belgarna, bådeflamländara och valloner.
Ingen vågar i dag vara helt säker på attBelgien i fortsättningen kommer att vara ett land. Det paradoxala kaninträffa att Bryssel fortsätter att vara huvudstad i EU - men samtidigtsaknar ett eget land.