Handikappet är inte livshotande. Men i jakten på det felfria valde de danska föräldrarna abort. Det väntade barnet hade nämligen gomspalt.
I England har 26 barn aborterats av samma skäl - ett i 28:e veckan.

I Danmark finns inte plats för barn med Downs syndrom. Foster med denna kromosomavvikelse aborteras i stort sett undantagslöst, vilket Världen idag har skrivit om vid flera tillfällen. Men nu tycks utvecklingen ha gått ett steg längre i en värld där intoleransen mot det som inte är perfekt är växande.
Varje år ansöker nästan 500 gravida i Danmark om att få göra abort efter den 12:e graviditetsveckan – som är den danska abortgränsen –  eftersom barnet de väntar är sjukt eller handikappat. I de allra flesta fall är sjukdomen så allvarlig att barnets chanser att överleva bedöms som mycket små.
Men – det är långt ifrån alltid som aborten sker som följd av ett livshotande tillstånd. En nyligen publicerad artikel i den rikstäckande tidningen Politiken avslöjar nämligen bortsortering av barn, som, även om de har diagnosticerats med sjukdomar, har alla utsikter att få ett gott och långt liv bara de får rätt behandling.
Tidningen har undersökt de 488 abortansökningar som behandlades i regionerna i fjol. Av dessa var det bara 11 som fick avslag, medan 118 ansökningar om abort av foster med Downs beviljades. I de övriga fallen handlade majoriteten om sjukdomar som var så allvarliga att barnet med största sannolikhet inte hade överlevt födseln.
Men undersökningen visar också på en annan tendens. Bland annat berättar tidningen om att 13 foster som diagnosticerats med Turners och Klinefelters syndrom aborterades. Båda sjukdomarna beror på kromosomavvikelser, den förra drabbar flickor, den senare pojkar, och påverkar bland annat växten, produktionen av könshormon och möjligheten att få barn.

Helena D'Arcy, Uppsala, ordförande i katolska Respekt, reagerar kraftigt inför uppgifterna.
– Det är oerhört beklagligt. Turner-flickor lever ofta ett mycket bra liv, och sjukdomen är ju inte på något sätt livshotande, säger hon.
En av aborterna i fjol godkändes därför att barnet hade gomspalt.
– Det är så bisarrt att man saknar ord. Gomspalt är ju inte heller livshotande, är Helena D'Arcys, kommentar.
Men att gomspalt anses som skäl för abort är inget isolerat danskt fenomen. I fjol gick en chockvåg genom Storbritannien när uppgifter om hur många foster som hade aborterats – och inte minst av vilka skäl – sedan 2002. Offentliggörandet skedde efter en lång rättslig strid, som drevs av Pro Life-alliansen. Upprinnelsen var att Joanna Jepson, präst i Engelska kyrkan, hade gått till Högsta domstolen för att pröva ett fall med ett barn som 2001 aborterades i 28:e graviditetsveckan på grund av gomspalt. Hon föddes själv med en missbildad käke, som opererades, och hon hävdade att fallet visade på en "kultur av fysisk perfektion."
2005 vände sig Pro Life-alliansen till hälsodepartementet för att få statistik över missbildade foster under 2003. Departementet vägrade med hänvisning till att antalet var så litet att kvinnorna kunde identifieras. Efter diverse rättsliga turer, som i fjol slutade med nederlag för departementet i Högsta domstolen, offentliggjordes siffrorna och en sexårig strid var över.

Det visade sig att 26 foster med gomspalt hade aborterats under nioårsperioden och att sju av dessa företogs under 2010.
Samma år aborterades totalt 147 foster efter 24:e
veckan. Så långt inne i graviditeten, tillåts abort i Storbritannien bara om det finns en överhängande risk för grava fysiska eller mentala fel hos barnet eller om moderns liv är i fara. Tolv av de aborterade fostren hade ryggmärgsbrock, åtta klumpfot, tio Downs syndrom och lika många Edwards syndrom, också det en kromosomrubbning.
Att så många foster, som inte har sjukdomar som på något sätt hotar deras liv, aborteras menar Helena D'Arcy beror på okunskap:
– Föräldrarna får givetvis en chock när de får veta att det är något fel på det väntade barnet, och då kan man inte begära att de ska ta reda på fakta. Men vårdpersonalen borde kunna informera, säger hon.