Det var i en debattartikel i Upsala Nya Tidning som den socialdemokratiska utbildningsministern varnade för konsekvenserna ifall Sverigedemokraterna skulle få inflytande över forskningspolitiken vid ett maktskifte. Detta får stark kritik av den fristående, borgerliga, debattören Ivar Arpi.

I sin artikel med rubriken ”Anna Ekström inskränker den akademiska friheten”, konstaterar Arpi att utbildningsministern anklagar SD ”för att inte värna den fria forskningen” och ”att vilja styra forskningens resultat” utan att presentera några belägg för detta.

Utifrån en undersökning av vad Sverigedemokraterna har motionerat om eller anfört i riksdagsdebatter i högskolefrågor konstaterar Arpi att partiet tvärtom bland annat har anfört att högskolorna ska vara fria från politisk påverkan och att de vill ”öka lärosätenas frihet genom att övergå till ett samlat anslag”.

Den socialdemokratiska regeringsmakten däremot, påpekar Arpi, beordrade redan 2016 Sveriges lärosäten att ”ta fram en plan för hur lärosätet avser utveckla arbetet med jämställdhetsintegrering”, ett koncept som han menar går betydligt längre än att bara skapa lika villkor i arbetslivet.

”Strategin gäller även vad man får forska om”, skriver Arpi, och hänvisar till vad den dåvarande socialdemokratiska forskningsministern, Helene Hellmark Knutsson, skrev i forskningspropositionen från 2016.

Ministern skrev där att det enligt regeringen ”inte räcker att arbeta för jämställdhet inom forskningen och vid fördelningen av forskningsmedlen” utan att det så kallade köns- och genusperspektivet måste ”bli integrerat och konstant närvarande i forskningens innehåll.”

Arpi, som skrivit en bok på temat, konstaterar vidare att det har varit få forskare, av dem han pratat med, som helt har avfärdat genusperspektivet som sådant, men att man däremot ifrågasätter att ”ett visst perspektiv och en viss analysmodell fått en särställning av den politiska makten”.

Arpi menar att man inte kan veta säkert hur Sverigedemokraterna kan komma att påverka forskningsfriheten vid ett maktskifte i höstens val, eftersom partiet inte haft sådan makt tidigare, men skriver att det som redan har skett och sker väger tyngre.

”Anna Ekström företräder en regering som ägnat de senaste två mandatperioderna att med liv och lust inskränka den akademiska friheten. Vid varje chans som ges flyttar man politikens kladdiga tentakler längre in”, summerar Ivar Arpi.