”Stockholms billigaste begravning. Pris: 4 700 kronor. Vi har specialiserat oss på direktkremering/begravning utan ceremoni. Hög kvalité till lägsta kostnad i varje led. För att hålla kostnaden nere sker kontakten mellan kund och begravningsbyrån via hemsida och e-mail.”

Orden är hämtade från begravningsbyrån Caelums hemsida. Klickar man sig vidare kommer man till ett formulär där man kan fylla i namn på den avlidne, dödsdatum, var den avlidne finns nu och vad man som beställare heter.

– Anledningen till att jag startade den här byrån var att det för tre år sedan började bli vanligt med internetbaserade begravningsbyråer, berättar Göran Sporre, som är ägare till Caelum.

– Men det fanns byråer som inte hade frågat alla anhöriga hur de ville att begravningen skulle gå till. Jag vet ett fall där änkan kom till begravningsbyrån för att diskutera begravningen, bara för att få reda på att barnen redan hade beställt en direktkremering, fortsätter han.

På Görans begravningsbyrås hemsida måste man därför fylla i om man har kontaktat övriga anhöriga eller inte.

Fem procent av alla begravningar i Sverige är i dag en begravning utan ceremoni, en så kallad direktkremering. Det innebär att kroppen tas direkt från sjukhuset till krematoriet, och att askan sedan sprids eller begravs utan att några anhöriga närvarar.

Göran Sporre har några sådana fall ”då och då”. Och det är en blandning av människor.

– Jag hade en kvinna som ringde och planerade sin egen begravning. Hon ville ha en direktkremering för hon ville absolut inte belasta sina släktingar, berättar han.

I andra fall kan det vara en avlägsen släkting, som man knappt känt till, som har avlidit och så får man plötsligt ett brev där det står att ”nu måste du ta hand om begravning för din släkting”. I ytterligare andra fall har de anhöriga valt att ta farväl vid sjukhusbädden.

En annan kategori är personer i samhällets utkant, som alkoholister som inte har haft kontakt med sina barn, som begravs utan ceremoni.

– Eller en ensam person som inte har så många släktingar, säger Göran.

Han konstaterar därefter att även om det är blandat vad det är för människor, så är det inte ”vanliga familjemedlemmar”.

Trots att Görans begravningsbyrå har specialiserat sig på direktkremeringar så rekommenderar han begravningar med ceremoni.

– Det är en del av sorgebearbetningen för de anhöriga, säger han.

Hur känns det att arrangera begravningar utan ceremoni?

– Jo, visst är det sorgligt på något sätt, att människan varit ensam på slutet, att ingen bryr sig.

En som har bra koll på de fem procenten begravningar utan ceremoni är Ulf Lernéus på Sveriges begravningsbyråers förbund.

– De vi räknar i de fem procenten är ”begravningar där de efterlevande inte visar någon form av aktivitet”, säger han.

I reella tal innebär dessa begravningar ungefär 4 500 per år.

– Flest är det i Stockholm. Där är 8,8 procent begravningar utan ceremoni. Lägst är siffran i Småland, där ligger den på 2,8 procent.

Siffran har stigit de senaste åren, och Ulf tror att den kommer stiga ytterligare.

Varför denna trend?

– Begravningar har i alla tider speglat hur samhället mår. Vi umgås generellt betydligt mindre med släkt och vänner i dag än förr. I dag är vi mest med vår egen familj. Vänner och bekanta betyder inte lika mycket. Vi kommer ifrån varandra under livstiden, och det hänger med till döden, säger Ulf Lernéus och fortsätter:

– Vi har aldrig haft så många ensamhushåll som nu.

En som arbetar med de allra ensammaste fallen är Anni Stavling, enhetschef för dödsbon och begravningar inom Stockholms stad. Hon sysslar med bouppteckningar, att leta upp anhöriga till ensamma personer som avlidit, och i vissa fall ordna med begravningar. Dessa mest ensamma avlidna hamnar dock inte under de fem procenten direktkremeringar.

– I de situationer där det absolut inte finns någon anhörig ordnar vi en ceremoni, berättar hon.

Hon försöker då ta reda på det lilla hon kan om den avlidne, för att kunna ordna en begravning i enlighet med vad den döde skulle han önskat. Ibland händer det att hon eller någon av hennes kollegor närvarar vid begravningen.

Hur känns det att arbeta med de här fallen?

– Det känns. Det är inte lätt. Jag har jobbat med det här sedan 1983. Jag brukar tänka att varje människas öde är unikt, och försöker sköta allt så fint det går, säger Anni Stavling.

En som tar hand om några av de fem procenten utan ceremoni är Christer Larsson, kyrkogårdschef på Sundbybergs begravningsplats.

– Det är lite då och då som det kommer ”direktare”, som vi säger i branschen, berättar han.

Han och hans kollegor tar emot askan och sprider den i minneslunden eller gräver ner den.

– Man kan fundera: ”Varför finns det inga anhöriga som har tid?”, men vi tänker inte så mycket på det. Det är ingen skillnad i jobb för oss. Men visst kan man tycka att det är sorgligt i vissa fall, säger han.

Åter till Göran Sporre på Caelum begravningsbyrå. I sitt arbete i dödens närhet har han inte kunnat låta bli att reflektera över de stora frågorna.

– Jag tror på något större, säger han och berättar om valet av företagsnamn:

– Caelum betyder himmelrike.