Vintersolen lyser försiktigt in i lägenheten där vi sitter. Rummet blir lite varmt, men vi håller ändå fönstren stängda. Allt för att inte röja att det pågår ett arbete här för att med media som verktyg nå människorna i världsstaden Istanbul.

Jag och ytterligare några personer får föra samtal under en dag om hur Gud verkar i Turkiet.

En satellitkanal har under många år varit med och banat väg för evangeliet. Tv har varit ett avgörande verktyg för att dela evangeliet bland turkarna. På några årtionden har församlingar vuxit fram, och tv-programmen har kunnat bana väg för det som lett till en församlingstillväxt.

I dag räknar man med uppemot 10 000 troende i Turkiet. På 1950-talet räknade man till kanske 25 personer. Flera gånger under dagen tackar vi Gud för det som skett och ber om nåd att få fortsätta göra skillnad.

På teknikens område blåser dock förändringens vindar. Tv-tittandet flyttas nu från satellitbunden tv till Youtube och andra plattformar.

Som en av uppföljningsarbetarna som reser runt i landet uttryckte det: ”Det är självtryck i att människor frågar efter mening med livet och intresserar sig för evangeliet.” Det är större än en satellit eller vilken medieplattform vi är på. Många söker efter mening, många frågar efter Jesus.

Till varje församling kommer det varje vecka människor som har tittat, googlat och letat efter mening i tillvaron. Det ställs frågor om Jesus. Att få förbön är något attraktivt!

Länken mellan media och riktiga möten människor emellan fungerar!