På gatan utanför hotellet radar matstånden upp sig och doften från grillarna är påtaglig och frestande. Här bjuds även på crêpes, nötter och inte minst te. På dagen är det relativt lugnt, men på kvällen strömmar folk till för att umgås och äta.

Jag är tillbaka i den kurdiska delen av Irak, där gatulivet är en naturlig del av vardagen. Men det är inte därför jag är här. I ett litet muromgärdat hus, inte långt från den larmande ”matgatan”, har ett 15-tal kurder samlats för kvällens bibelundervisning. Ett par av dem har varit troende tre–fyra år, men de flesta är nyfrälsta.