Vi står i centrala Hanoi, Vietnam, nära marknadsgator och kaféer. På gatorna strömmar det människor. Vi har med oss en gitarr och lite julpyssel.

Innan vi hinner prata med någon kommer en åttaårig pojke fram till oss med sina föräldrar strax bakom. Han är ivrig att få prata engelska; han har lärt sig engelska själv via Youtube och är väldigt duktig.

Vi sätter oss ner med honom och tar fram lite julpyssel. Samtidigt som han börjar måla en jultomte pratar vi om varför vi firar jul. Jag berättar om Jesus och lite vad Jesus har gjort i mitt liv och hur han är bättre än jultomten. Vi får be ihop med och för honom, vi ber att Jesus ska få vara med honom och bli verklig i hans liv.

Lite senare sätter sig en annan från teamet bredvid pojken och börjar prata och be med honom. De pratar om att man kan lära känna Jesus och ha dialog med honom genom bönen. Då säger han plötsligt: ”Sofia, nu känner jag hur Jesus åker runt mitt hjärta – och nu hoppade han in i mitt hjärta!”

Han får nu förstå att frälsningen innebär att Jesus nu bor i hans hjärta och alltid är med honom. Vi fortsätter tala om bön när pojken plötsligt utbrister: ”Sofia, nu hör jag hur Jesus pratar med mig. Men det är så mycket oväsen här så jag kan inte riktigt uppfatta allt.”

Jag uppmuntrar honom att fortsätta be och prata med Gud också när han kommer hem.

Mitt i centrala Hanoi, i ett vimmel av människor, väljer Gud att möta den här killen på ett sådant tydligt sätt. Jesus väljer att låta sig bli funnen av denna nyfikna lilla pojke som sökte honom.