Jag står vid en eldhärjad tv-studio i Västafrika. Ingen människa kom till skada i branden, men stora delar av byggnaden och utrustningen förstördes helt.

Krossat glas och krokiga metallrör finns kvar i askan, men det mesta har brunnit upp. Nu är det borta.

Det stora studiorummet har använts till mycket. Mina tankar går till olika utbildningstillfällen jag medverkat vid här genom åren. Jag tänker också på hur det såg ut med all rekvisita när barnprogram spelades in här. Ljusa minnen – mycket att vara tacksam för – samtidigt som det som hänt naturligtvis är väldigt tråkigt.

Nära intill, bakom en av väggarna, finns en del av byggnaden som klarat sig bättre. Där har en enkel tillfällig studio redan satts upp. Man har än så länge bara en kamera riktad mot en grön vägg med lite lampor på stativ, men det ger hopp. Våra vänner har inte gett upp utan planerar redan nästa steg.

De vill göra om ett kapell i byggnaden bredvid till ett större studiorum, där till exempel nya barnprogram skulle kunna spelas in.

Precis som många andra saker är eld på gott och ont, både bra och dåligt. Vi vill att evangeliets eld ska spridas och att människor ska vara brinnande i sin efterföljelse till Jesus. En annan aspekt är att ibland kan en del skräp behöva brännas upp i en renande eld för att något nytt ska kunna växa fram.

Till och med en nerbrunnen studio kan leda till förnyad vision och förnyat engagemang.