I rummet där jag befinner mig, någonstans i norra Indien, är drygt trettio pastorer samlade till några dagar av ledarträning. Alla har de målet och passionen att nå nya platser med evangeliet och att se nya församlingar starta.

Jag blir starkt berörd av den överlåtelse till uppdraget som finns, samtidigt som det är så tydligt att det kommer med ett högt pris. Vi samtalar om förföljelse och svårigheter som de möter, och bibelordet som jag läst många gånger får kött och blod: ”Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar. Ni vet ju att när er tro prövas ger det uthållighet” (Jak 1:2–3).

Jag ber dem ge konkreta exempel på förföljelse som de upplevt den senaste månaden och skriver på tavlan det som sägs. Tavlan blir snabbt full av olika exempel. Men ingenstans uttrycker de att vi ska tycka synd om dem, utan det är med en självklarhet de uttrycker att ”Gud har ju lovat oss det här” och ”svårigheterna gör vår tro stark!”.

Ett exempel är Mose, född in i en hinduisk familj från en hög kast. Redan som sjuåring började Mose dricka alkohol och testa olika typer av droger. När han fyllde 14 år var hans hälsa hårt drabbad, och varken pengar eller de hinduiska gudarna kunde hjälpa honom. En kristen kompis lyckades övertala Mose att gå till en pastor.

Där, under förbönen, fick Mose uppleva både frälsning och helande. Konsekvensen blev att han som 14-åring blev utslängd från sin familj. Sedan dess har han utbildat sig till pastor och startat många kyrkor. I dag handleder han 120 andra pastorer i församlingsplantering.

Hos Mose finns ingen bitterhet kring sin historia utan bara tacksamhet över att han har fått vara till välsignelse. Han menar med bestämdhet att förföljelsen som de flesta troende i Indien upplever snarare skapar beslutsamhet och fasthet.