För några veckor sedan besökte jag Indonesien, världens till befolkningen sett största muslimska land.

På en liten ögrupp öster om Sumatra träffade jag en hövding för en folkgrupp som snart inte kommer att finnas kvar. ”Lom” heter folkgruppen, som bara har några hundra invånare kvar; resten har genom giftermål blandats upp med andra grupper i närområdet. Mycket tyder på att den ursprungliga gruppen helt kommer försvinna inom två generationer.

Om det händer är det både en etnisk grupp, ett språk och en religion som helt går i graven.

Under flera timmar satt jag och pratade med hövdingen och ställde frågor om deras historia, kultur och religion. Efter en lång stunds nyfiket lyssnande fick jag möjlighet att dela evangeliet om Jesus med honom.

Han var mycket vänlig och öppen för vad jag hade att säga, och vi bad också tillsammans. Jag fick även hans välsignelse att i fortsättningen tala till och undervisa invånarna i hans byar, de sista som tillhör gruppen ”lom maporese”.

Nästa gång jag reser tillbaka till ön blir i september.

Nu finns fortsättningsvis möjligheten att ta vara på den sista chansen att förvandla dessa människors liv innan gruppen inte finns mer. Det är en nåd att vara med där Guds rike utbreds på nya, pionjära platser och vara en del av hans egen frälsningsplan, som inkluderar alla folkgrupper, stammar och språk.

En dag ska vi lovsjunga tillsammans i himlen, som det står skrivet i Uppenbarelseboken 7:9.