Det finns fortfarande de som menar att den svenska skolan ska vara värdeneutral. Den typen av röster hörs inte sällan i den svenska skoldebatten. Udden är ofta riktad mot de kristna friskolorna. Stellan Arvidsson, socialdemokraten som tidigt vurmade för DDR:s skolsystem och ville implementera samma modell i Sverige, var en av dem som uttryckte sig så. Tidigare KD-ledaren Alf Svensson säger i vår intervju med honom att Arvidsson ”var en genuin marxist och socialist” men också att han ”talade om vikten av en ’objektiv’ och ’värdeneutral’ skola”.
Den som hävdar att det finns värdeneutrala skolor bör rimligen visa upp åtminstone ett exempel. Nu är det ju inte längre så populärt att använda forna kommunistiska öststater som exempel, det fungerade bättre före Berlinmurens fall. Och den som vill hävda att DDR:s skolor var frizoner från värderingar behöver avlägsna sig långt från sanningen. Men nog borde det finnas andra exempel att visa fram, om det nu är så självklart att skolan ska vara värdeneutral. Exemplen lyser med sin frånvaro, förstås. Det finns säkert en del skolor i Sverige som kan betraktas som värdelösa på många sätt, men det finns inte en enda skola i detta avlånga land som är värdeneutral.
Frågan är inte om värderingar förmedlas i skolan (för det gör de), frågan är vilka värderingar som förmedlas. I själva verket är talet om en värdeneutral skola bara ett sätt att försöka fjärma skolan från vissa specifika värderingar – de kristna värderingarna.
Resultatet av ett sådant projekt – låt oss kalla det för ”det värdelösa projektet” – blir inte en värdeneutral skola, för ingen kan andas och leva i ett vakuum. De kristna värderingarna ersätts de facto med andra värderingar, ofta med sekulär prägel. De sekulära värderingarna slår igenom i sexualundervisningen, i biologiundervisningen, i religionsundervisningen och på många andra områden. För vem kan hävda att det är värdeneutralt att lära barn att experimentera med sin sexualitet eller att misstänkliggöra tron på en skapande Gud? Värderingar har betydelse och våra skolors värderingar formar den unga generationen. De bittra konsekvenserna av "det värdelösa projektet" kommer att skördas under lång tid framöver.
Sverige har gjort en lång resa i det här avseendet. De första skolorna bedrevs av kyrkor och kloster. Länge var det en självklarhet att lärare skulle vara kristna. Morgonbön, psalmsång och kristendomsundervisning var självklara inslag i den allmänna skolan långt in på 1900-talet. Den typen av inslag har successivt fasats ut och nu vågar knappt prästen uttala en välsignelse över barnen på skolavslutningen, eller be kantorn spela ”Den blomstertid nu kommer”. Om nu rektorn ens vågar låta barnen gå till kyrkan på avslutningen. Däremot kan de nya ”prästerna” från RFSU predika fritt och obehindrat på många skolor. Värdelöst – ja. Men knappast värdeneutralt.
De kristna friskolorna utgör ovärderliga alternativ för många barn och föräldrar, och då inte bara från kristna miljöer. De står upp som ett motvärn mot "det värdelösa projektet" och bidrar – just på grund av den kristna värdegrunden – med både bra pedagogik, skicklig kunskapsförmedling, god integration och kärleksfull omsorg om svaga och utsatta. Jag är bara en av alla tacksamma föräldrar som har glädjen att varje morgon lämna mina barn till engagerade, duktiga och kristna lärare på en värdefull skola, full av kristna värderingar. Gud bevare den uppväxande generationen från "det värdelösa projektet".