J Gunnar Olson var drygt trettio år gammal och vd för ett företag i Stockholm när nätterna blev alltmer sömnlösa och brottningskampen med förtvivlan såg ut att förloras. Trots uppväxten i ett varmt troende hem i Örebro saknade han en egen erfarenhet av Guds kärlek och kraft. En tidig morgon förändrades det.

– Jag hade nått en yttersta gräns och bad i förtvivlan till Gud om att bara få komma hem. Då uppfylldes hela rummet där jag var av en påtaglig gudsnärvaro. Jag omslöts av Guds oändliga nåd och kärlek och från mitt innersta flödade ett nytt och främmande språk fram, berättar Gunnar.

Den nyvunna erfarenheten och vissheten om Guds kärlek blev starten på en daglig vandring med Gud där Bibeln fick liv.

– Jag läste och fick otaliga aha-upplevelser när jag förstod att Gud genom Kristus hade försonat allt med sig själv och att det var ett fullbordat faktum som var tillgängligt genom tron på Jesus, säger Gunnar.

Förståelsen av att detta även borde innefatta yrkeslivet skapade en längtan hos honom att starta ett eget företag.

– Jag formulerade en bön: Herre, ge mig ett företag som är till för Guds ords predikan, bön och tillbedjan, så att jag i arbete, liv och tro får tjäna dig.

Vägen till ett eget företag kantades av fler erfarenheter av Gud. Där fanns profetiska tilltal och mirakler men också förvärvad förståelse och erfarenhet av principer som lydnad, ödmjukhet och trofasthet.

Den 1 januari 1973 hade J. Gunnar Olson bokstavligen en enda krona på fickan. Tillsammans med sin fru och sina två barn hade han gensvarat på Guds ledning att välsigna flertalet människor som kom i deras väg. När Gud slutligen uppmanade dem att välsigna en familj genom att ge dem precis allt, tömdes också de sista reserverna, även matkassa och barnens sparkonton. Checkräkningskrediten tömdes också.

Tvekade du någonsin inför detta?

– Ja, jag var ju inte helt oerfaren som affärsman. Jag hade varit koncernchef och visste att man inte kan starta företag utan kapital. Affärsmannen i mig sa att ”du är inte klok”. Det här är heller inget jag rekommenderar att andra kopierar om man inte själv undfår ett tydligt tilltal från Herren, säger Gunnar.

Familjen blev helt beroende av Guds försorg och började uppleva under i vardagen. Gunnar berättar bland annat om hur sonen Mats fick en blå jacka efter att familjen, när sommaren övergick i kyligare hösttemperatur, tillsammans bett till Gud.

– Någon skänkte anonymt en jacka i vår postlåda. Den var dessutom blå, som Mats hade önskat i sin bön.

När Gunnar berättar detta lyser hans ansikte som en sol.

– Du förstår, allt det vår familj fick vara med om under den här tiden sitter kvar som erfarenheter. Vi lärde känna Gud, och det är verklig rikedom. Gud förde oss in i en beroendeställning och undervisade oss om att vi kunde lita på honom, och vi fick se att till och med mjölk, bröd, smör och kaffe var inkluderat i vad Gud hade gett oss genom Jesus, säger Gunnar.

För att göra en lång historia kort startade J. Gunnar Olson ett företag och genom Guds påtagliga ledning växte det allteftersom. I dag äger han en plastindustri-koncern. Han grundade Internationella kristna handelskammaren, ICCC, år 1985, och detta nätverk av kristna företagare och yrkesverksamma har i dag medlemmar i cirka 80 länder.

Kan arbetet som företagare vara en kallelse?

– Ja, likaväl som man kan vara kallad av Gud till dagisfröken, lärare eller busschaufför. Vi behöver förstå att kallelsen omfattar vårt arbete och att arbetet är ämnat att vara en sann tillbedjan av Gud. På så sätt uppenbaras Guds rike här på jorden. Finns det något större evangelisationsinstrument än om Guds rike blir synliggjort i vår vardagliga gärning?

– Det vi gör i vårt yrkesverksamma liv är egentligen en förlängning av Guds församling och en fråga om Guds rike här och nu, säger Gunnar.

J. Gunnar Olsons personliga resa utifrån dessa insikter finns beskrivna i den självbiografiska boken Rikets affärer. Det är en resa som tagit honom världen över och som bland annat lett till möten med nationella ledare och statsöverhuvuden.

– Mitt första jobb var som springpojke. Än i dag upplever jag mig som sådan. En springpojke som ibland får förmånen att gå ett ärende åt Gud.