Nyligen omvandlades ett besök till Pingstkyrkan på Åland till undervisning via nätet. Många känner igen sig i detta och ibland drömmer vi om den tid när pandemins begränsningar inte fanns.

Jag tänker på när jag besökte Åland fysiskt för ett par år sedan och jag fick bo på det svenska generalkonsulatet i Mariehamn. Det var tjusiga möbler i de olika rummen och en blänkande svart diplomatbil parkerad utanför. Sverige och Ryssland har denna typ av representation på denna svenskspråkiga finska ö.

Eftersom detta är det enda konsulat/ambassad som jag bott på, inbjuden av nuvarande generalkonsuln, tidigare ambassadör, samt Missionskyrkan i Mariehamn, så väljer jag att använda honom som illustration på en viktig princip: för att vara en bra ambassadör behöver du leva med en tät kontakt till den regering som har sänt ut dig.

Av samma skäl behöver vi kristna vara kopplade till Jesus genom att vi lyssnar på herdens röst. Vi behöver ha den där kontakten med huvudkontoret.

Världen behöver Jesus Kristus. Det är inte mer av mig eller dig den behöver. Så hur ger vi världen mer av Jesus? Genom att höra vad han säger och göra det. Om vi uppfattar vad han säger till oss och kliver ut i tro så har vi hans kraft och auktoritet. När vi talar det som Gud har talat till oss följer Guds närvaro och skapande kraft med orden. 

Vi möter ofta stora problem och utmaningar, och det finns inte något som Gud inte kan hjälpa oss med. När vi står inför att ta nya steg i vår livsvandring är ett tips att skriva ner behov och sedan lyssna till hur Gud på olika sätt talar in i situationen. Jag vill rekommendera att vara speciellt uppmärksam på vad den helige Ande gör levande i den dagliga bibelläsningen.

För mig personligen har dessa sanningar varit fullständigt livsförvandlande och jag kan inte nog stryka under hur högprioriterat det måste vara att hjälpa människor att både lära sig känna igen Guds röst och hur de ska förmedla ett profetiskt ord vidare till andra på ett sunt sätt. Det är också viktigt att ledningen för hela rörelser prioriterar att lyssna in Gud. 

Jag minns en resa till Skien i Norge i slutet av 90-talet för en konferens med tre lutherska församlingar. Jag var medbjuden i ett team som skulle dela profetiska tilltal och kunskapens ord i de olika samlingarna. Inför ett av mötena, med en grupp av enbart präster, fick vi instruktionen att det var extra viktigt att det vi delade blev ”rätt”, eftersom vissa av dem som var med var kritiska till undervisningen om Andens gåvor och kraft.

I samling efter samling fick jag kasta mig på Gud i fullständig beroendeställning – och han var så trofast! Jag fick se hur mycket Gud kan göra bara vi ställer oss till hans förfogande. Jag såg att när någon tar emot en profetisk hälsning, som delas i ödmjukhet och med respekt för personens integritet, blir något i djupet av människan bekräftat och det får absolut revolutionerande konsekvenser.

Det profetiska överbryggar både åldersskillnader, kultur- och samfundsbarriärer. Det finns en djup förankring i Guds ord för detta och på den vägen har jag önskat vandra.