Kan vi vara överens om en sak? Samtliga församlingar i Sverige behöver en injektion av samma liv och kraft som fanns i den första församlingen. De enastående saker som skedde till följd av Petrus predikan på pingstdagen var inte ett resultat av mänsklig talang eller intellekt. Det var Gud som gav något från himlen.

Vi önskar så att Gud ska tända denna eld i våra hjärtan och i våra församlingar, men det är alltså något Gud gör. Vad är då vårt ansvar? Lärjungarna hade fått lära sig den hårda vägen att hemligheten ligger i bönen och Ordet, något vi katastrofalt ofta slarvar med.

Ibland blir jag överväldigad av alla förväntningar som finns. Det är många frågeställningar i vår tid som på något sätt kräver en respons, och utöver detta försöker man leda en verksamhet. Många möten med människor, och ingenting av detta är dåligt, men hur prioriterar man rätt?

När man var lite yngre satt man några timmar på natten för att göra allt det där man inte hunnit då så mycket ”extra” hänt under dagen. Men med åren tvingas man prioritera.

När jag började min nuvarande tjänst gjorde jag en liten fyndig omskrivning av Apostlagärningarna 6:2, som jag satte upp på kontoret: ”Det är inte bra om vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid (skriv-)borden.” Jag visste hur lätt det är att sugas upp av administrativt arbete och tänkte att jag skulle dra nytta av denna påminnelse.

Det är både ett behov och en möjlighet för en församlingsledare att ta tid i bönen och Ordet, och jag har inte hört talas om någon som Gud använder kraftfullt som inte har detta som en betydande del av livet.

Det finns människor runt hela vårt land som längtar efter att hela Bibeln ska förkunnas, att församlingen ska vara ett bönens hus och som önskar att gudstjänsterna ska vara ledda av den helige Ande. Människor finns som tar tron på allvar och som längtar efter andlig väckelse.

Ibland hör jag oroväckande statistik om antalet pastorer som bränner ut sig eller slutar av andra skäl. Många har blivit missmodiga och energin börjar ta slut. (Om din pastor fortfarande står kvar under trycket, uppmuntra och be för honom eller henne!) Men kanske kan det ibland vara som Jim Cymbala – den mångårige pastorn i Brooklyn Tabernacle i New York City – säger, att vi brister i uthållighet, inte på grund av att omständigheterna är överväldigande, utan för att vi inte fullt ut har gjort oss tillgängliga för den nåd som Gud vill ge oss.

Han fortsätter med att säga att under de bästa av omständigheter så är tjänsten i Guds rike svår, kantad av hinder och sataniska attacker. Alla stora gudsmän och gudskvinnor har blivit attackerade och upplevt mörka stunder och olika typer av stress, men de övervann detta. Hur då? Inte på grund av egen förträfflighet, utan på grund av Guds hjälp.

Om vi trots allt hamnar i en smärtsam kris kan detta ändå vara en väg till något nytt. Försök vila blicken på Jesus. Något ännu vackrare kan komma ur det svåra. Låt Jesus förnya din kallelse, han vill använda dig i att se väckelse komma till din församling.