Kyrkomötets beslut att utreda folkrättsbrott i Israel och den palestinska myndigheten (PA) speglar den plågsamma belägenhet som Svenska kyrkan befinner sig i. Samtliga biskopar, stiftens andliga ledare, tar avstånd från detta beslut, som fattats av den politiskt tillsatta kyrkliga ledningen.

Det är inte betydelselöst att det var tre präster – Daniel Lindell (C), Anna-Karin Hammar (S) och Lisa Tegby (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, Posk) – som stod bakom motionen och som hittade vägen förbi det föreslagna avslaget genom ett omformulerat yrkande. Motionärerna lånade tyngd för sina krav från sina ämbeten som andliga ledare.

Det var Socialdemokraterna, Vänstern, en majoritet från Centern och Miljöpartiet samt en ganska stor minoritet från Posk som släppte fram förslaget att Svenska kyrkan ska utreda ”folkrättsbrott i Israel och Palestina”. Vad det egentligen handlar om är förstås att hitta nya angreppspunkter på Israel.

Det är också det som fått biskoparna att reagera. Det nära samarbete som byggts upp med judiska församlingar och organisationer på riks- och lokal nivå hotas av kyrkomötets beslut.

Det förekommer folkbrott runt om i världen; det förekommer våld, tortyr, grova övergrepp mot kristna i många länder. När uttryckte Svenska kyrkan sin solidaritet med förföljda och hotade människor i till exempel många av Israels grannstater? Hade inte en utredning av situationen för kristna i Irak, Iran, Turkiet eller Kina varit mer angelägen?

Kyrkan har tyvärr en lång tradition av tystnad inför diktaturer. Men demokratin Israel, med medborgerliga friheter och en omfattande välfärd som omfattar samtliga medborgare, utsätts för ständiga angrepp.

Denna gång fick biskoparna nog och deras reaktioner är en viktig markering. Att dessa kristna ledare inte har rösträtt i kyrkans högsta organ visar den farliga maktförskjutning som skett. Politikerna styr och en vänsterallians har tagit kommandot.

Det är inte kyrkomötet, utan regering och riksdag som ska sköta svensk utrikespolitik och analysera läget i vår omvärld. En sådan ingående analys av staten Israel publicerades av utrikesdepartementet för två år sedan. Den innehåller kritiska synpunkter, men är sammantaget en redogörelse för en välfungerande demokratisk stat, med starkt civilsamhälle, omfattande medborgerliga rättigheter och ett självständigt rättsväsende.

Kyrkokansliet i Uppsala nämns av motionären Tisell i en intervju som lämplig instans för att göra en bättre bedömning av staten Israel.

Jojo, här talar vi auktoritet och kompetens! Sannolikheten för att kyrkokansliet har nära band till aktivisterna i kyrkomötet får nog betraktas som hög.