Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

De kommande veckorna kommer att handla om taktik och strategiskt maktspel, en gren där socialdemokratin historiskt brukat spela skjortan av borgerligheten. Politik på den nivån är ett smutsigt spel, menar ledarskribenten. Foto: Henrik Montgomery / TT

Varför vara emot det politiska samtalet?

Ledare · Publicerad 00:00, 13 sep 2018

Politiskt har vi fyra förlorade år bakom oss, med en ytterligt svag regering. Stora utmaningar för Sverige har förblivit olösta, viktigt reformarbete har uteblivit och hoppfullheten har, i takt med att problemen växt, minskat hos befolkningen. Det är bekymmersamt.

Val i sådana situationer brukar leda till förändrade maktförhållanden; svaga och misslyckade regeringar får vanligtvis sparken. Men nu sitter vi här dagarna efter valet med i princip oförändrade maktförhållanden och en högst oklar process för regeringsbildning. De kommande veckorna kommer att handla om taktik och strategiskt maktspel, en gren där socialdemokratin historisk brukat spela skjortan av borgerligheten. Politik på den nivån är ett smutsigt spel.

Den förändring som skett är att Sverigedemokraterna, som står utanför de båda möjliga regeringsblocken, växt kraftigt. Men eftersom de har tagit väljare från båda blocken, kvarstår den jämna maktbalans som gör det så komplicerat att bilda regering.

Som väljare önskar jag mig ideologisk tydlighet från partierna, med klara ställningstaganden i principiella frågor och sedan praktiskt genomförbara politiska förslag. Om mitt parti får 51 procent eller mer i valet, så vill jag att de genomför sitt program. Om de inte får egen majoritet förväntar jag mig att de ska föra samtal med andra partier i syfte att få igenom så mycket som möjligt av sin egen politik.

Ideologiskt poserande passar utmärkt i valrörelsen. Vi behöver se vilka ideologier vi har att välja mellan och vad de innebär för utvecklingen av vårt land. I riksdagen vill jag sedan se den ideologi och de förslag jag röstat för få praktiskt genomslag. Men jag är också medveten om att det röstats in representanter för ideologier jag tycker illa om – och till och med avskyr.

Partier som finns i riksdagen får inflytande, det ligger i sakens natur. Det är själva poängen med demokrati; de folkvalda bestämmer. Alla riksdagspartier finns med i utskotten och är med i den politiska processen där. Alla partier röstar – eller lägger ner sina röster – i kammaren och påverkar därmed utvecklingen. Det går inte att undvika.

Nu är det en avgörande skillnad mellan vem man för politiska samtal med och vem man sätter sig i regering med. Regeringsbildning signalerar att man står tillräckligt nära varandra ideologiskt för att regera ihop. Där finns det många viktiga gränslinjer.

Att föra politiska samtal är något principiellt annat. Det hör ihop med demokratins livsluft, att vi lyssnar till varandra, försöker förstå varandra, samtalar och – där det är möjligt – finner samarbete, kompromisser eller indirekt stöd genom nedlagda röster. Eller, efter samtalen, kommer fram till att avgrunden oss emellan är för stor.

Resultaten av politiska samtal kan kritiseras, men varför vara emot själva samtalet? Demokratin mår inte väl av att politiska samtal mellan riksdagspartier börjar betraktas som ideologisk avståndsmätare.

Det är för övrigt så Socialdemokraterna har förhållit sig till Vänsterpartiet, som ju är ett parti med en förfärlig historia och som fortfarande står för odemokratiska idéer såsom avskaffande av äganderätten. De har aldrig fått ingå i regeringen, men de har inte utestängts från samtal.

Men nu driver Socialdemokraterna plötsligt linjen att man bara bör föra politiska samtal med anständiga partier – eftersom det passande nog skär bort nästan 18 procent av riksdagens röster och därmed fortfarande gör det möjligt för (S) att kunna fortsätta regera.

Det Sverige behöver nu är konkreta politiska resultat, inte i första hand en diskussion om vem man får lov att samtala med. Det viktiga är vilken politik man får igenom och vilken ideologi den politiken är ett uttryck för.

Det Sverige behöver nu är konkreta politiska resultat, inte i första hand en diskussion om vem man får lov att samtala med. Det viktiga är vilken politik man får igenom och vilken ideologi den politiken är ett uttryck för.

Ideologisk brytning bakom regeringskris

Ledare Förändrat ideologiskt landskap Ideologier är politikens grund. Ändå ansågs allmänt att dessa var överspelade efter Berlinmurens fall. Den liberala samhällsordningen hade segrat,...

Boråspastorer avtackas efter 30 år i samma församling

Stafettväxling. I helgen avtackas Peder Teglund som pastor för Borås Kristna Center, en församling han grundade för 30 år sedan. Samtidigt installeras hans ersättare...