Tisdagens ”Super Tuesday” i USA, med primärval i fjorton delstater samtidigt, var den viktigaste dagen i USA:s primärvalsrunda. Slutsatserna av årets upplaga är att slaget på den demokratiska sidan nu står mellan två väldigt olika kandidater, som i sin tur skiljer sig väldigt mycket från höstens motståndare, president Trump.
Dagens störste vinnare är Barack Obamas vicepresident Joe Biden, som var uträknad så sent som i lördags, men som tog en kraftfull revansch i söndags i South Carolina och plötsligt fick den medvind han så väl behövde för att ta hem de flesta av staterna på Super Tuesday.
New Yorks förre borgmästare, mångmiljardären Michael Bloomberg som de senaste veckorna lagt enorma pengar på tv-reklam, fick ett hyggligt men ändå inte tillräckligt bra resultat. Han borde ha lärt läxan från sin företrädare på borgmästarposten, Rudy Giuliani, som 2008 försökte samma strategi: Att släppa de tidiga delstaterna och satsa allt krut på Super Tuesday. Den strategin sprack då, och den sprack för Bloomberg i år.
Trots Bidens framgång är vägen till slutseger ändå högst osäker. Han är en omvittnat sympatisk person som har upplevt personliga förluster i livet. Men väljarna vet att Bidens politik kommer att återgå till Obamas liberala linje som väljarna över hela USA – undantaget storstadsområdena på väst- och östkusten – reagerade så starkt mot 2016.
För kristna väljare ligger också Bidens motsägelsefulla inställning till abort honom i fatet. Han är troende katolik, men har samtidigt drivit en abortvänlig linje, med motiveringen att hans personliga övertygelse inte ska påverka hans politik.
Vi ska dock inte räkna ut Bernie Sanders, som vann klart i folkrika Kalifornien. Med honom vet väljarna ännu mer exakt vad de får: något hittills helt okänt i USA. The Economist beskrev i förra veckan att om Sanders skulle ställas mot Trump så skulle landet stå inför en historiskt skarp motsättning: En högerinriktad nationalist med devisen Keep America Great, mot ”en demokratisk socialist som vill göra om landet till Sverige på 1970-talet”.
Om sanningen ska fram är flera av Bernie Sanders förslag så radikala att till och med de svenska socialdemokraterna numera har övergett dem. Om demokraterna ändå till slut skulle utse Sanders, som valde att lägga sin bröllopsresa i Sovjetunionen och som så sent som förra veckan uttalade sig positivt om Kubas diktator Fidel Castro, då skulle väljarna i den politiska mitten knappast se någon annan möjlighet än att vända sig till sittande president.
Demokraterna står alltså inför en föga avundsvärd situation: De behöver välja mellan en Obama-liknande kandidat som i höst fyller 78 år och rimligen bör ha passerat sin kraftfullaste tid som politiker, och en ännu äldre kandidat som upplevs som så extrem att inte ens svenska socialdemokrater, utan endast vänsterpartister, offentligt ställt sig bakom honom.
De mittenorienterade krafterna hos Demokraterna gör nog klokt i välja det minst onda av två svaga alternativ. Trots sina brister framstår Joe Biden som mest acceptabel för de mittenväljare som alltid avgör varje presidentval.
Vi ska minnas att orsaken till att så många väljare lade sin röst på Trump 2016 inte var att alla uppskattade honom som person. Men motviljan mot demokraternas dåvarande kandidat Hillary Clinton var ännu starkare. Om inte USA:s ekonomi kollapsar helt i spåren av Coronaviruset, och om inte någon annan oförutsedd händelse skulle ge Joe Biden verkligt stark luft under vingarna, så måste stalltipset ändå bli att det allra mesta talar för att den inneboende i Vita Huset även under kommande fyra år heter Donald Trump.