Hur allvarlig är den energikris som drabbat Tyskland och som sägs ha uppstått sedan Ryssland dragit ner sina gasleveranser? Hur påverkar det ekonomin i landet och för dess handelspartners? Tyska ministrar har upprepade gånger varnat för en annalkande kris, och den kan nu vara här. I början av veckan beslutade den tyska regeringen om en räddningsinsats för gasjätten Uniper till en kostnad av över 9 miljarder euro, alltså mer än 100 miljarder kronor.

Samtidigt har den tyska handelsbalansen för första gången sedan 80-talet visat ett ekonomiskt underskott. Den superstarka tyska ekonomin har bromsat in och hamnade i juni på minus. Finns inte energi kan industrin inte leverera och krymper produktionen kommer det oundvikligen att drabba underleverantörer i andra länder, däribland Sverige vars export i mycket stor utsträckning går till Tyskland. Att orderingången till den svenska industrin under senaste månaden minskade med drygt fem procent kan vara en följd av den tyska industrins inbromsning. En fortsatt utveckling i den riktningen kommer alltså att slå hårt mot svensk export, ekonomi och sysselsättning. I ett läge där höjda räntor, rekordhöga energipriser och snabba prisökningar på dagligvaror plågar medborgarna, riskerar de att också få vara med i räddningsaktionen för vacklande energibolag.

Det är i sammanhanget inte ointressant att det krisande tyska energibolaget Uniper numera har en Skandinavisk huvudägare – det finska energibolaget Fortum med betydande verksamhet i Sverige framför allt inom vatten- och, i mindre omfattning, vindkraft.

Därtill är svenska Eon, som vi kanske trodde var ett svenskt bolag, i själva verket ett dotterbolag till Uniper. Hela energisektorn verkar hänga samman i en global härva av ständigt skiftande ägande, vilket sannolikt är skälet till att tyska regeringsföreträdare varnat för en kedjereaktion av Lehman Brothers-karaktär, det vill säga en jämförelse med den oväntade kollaps för en ansedd bank som 2008 ledde till en omfattande global finanskris.

Unipers kollaps är gåtfull och frågan måste ställas om den verkligen kan ha orsakats av minskade gasleveranser från Ryssland. Det är först de senaste veckorna som gasleveranserna till Europa minskat, dessförinnan hade de ökat, medan import av olja och kol minskat. Kan det finnas en annan förklaring, till exempel de ständiga förändringarna i ägandet, ständiga köp och försäljningar, avknoppningar, fusioner och nybildningarna som tycks vara en huvudsyssla för dagens energiföretag? De globala investeringarna och ägarförändringarna inom denna sektor är så komplicerad att den tycks omöjlig att överblicka. Har Uniper helt enkelt saknat resurser att fylla på sina lager, särskilt sedan Ryssland skärpt kraven på betalning?

Tyskland befinner sig hur som helst i en allvarlig knipa. De nu rekordlåga gaslagren måste fyllas inför hösten för att bostäder ska kunnas hållas varma och industrins behov av energi måste tillgodoses för att ekonomin ska fungera. I en bristsituation måste uppvärmningen prioriteras. Senast i ett sådant läge kommer kedjereaktionen genom Europas och världens ekonomier att slå till med full kraft. Faller väst i så fall på eget grepp, genom att man tillåtit avregleringen av energimarknaden att spåra ur?