Mitt under brinnande pandemi – när samhället i stort är upptaget med smittkurvor, stödpaket och restriktioner – har debatter om livsstilsfrågor seglat upp i kristenheten. Mindre kända debattörer har i kristen press argumenterat för värderingar som ligger tydligt utanför tolkningsramen för vad som kan beskrivas som en biblisk syn på sexualitet och äktenskap.
Det som ifrågasätts är bland annat synen att sex är något man väntar med till äktenskapet. Varför ska kristna församlingar hålla fast vid en sådan begränsande idé när sällskapstiden i stället kan vara en tid att testa och få utlopp för sina sexuella känslor, frågade sig en debattör. Genom att testa i förväg kan man undvika att ”fel” personer gifter sig med varandra och sedan tvingas till olyckliga skilsmässor, resonerade man.
I en annan debatt pekades den kristna församlingen ut som exempel på en destruktiv ”hederskultur”. Denna kultur, hävdar man, bygger på social kontroll av unga kristna och utövas via familjer och församlingar som, bland annat, vill förmedla en biblisk äktenskapssyn; därigenom berövas dessa unga sin ungdoms sexualitet, hävdades det exempelvis i debatten.
Lyckligtvis klev kristna företrädare in och avstyrde, på god grund, nämnda idéer. Bra! Utan ett andligt ledarskap som mycket tydligt pekar ut den bibliska vägen, riskerar varje debatt av detta slag att driva församlingen ett steg tillbaka. Det sker gradvis, men i slutändan har vi dumpat värden som varit grundbultar i den kristna församlingen sedan urkyrkans tid.
Glidningen bort från kristen sexualmoral i församlingen har förstås redan börjat. I många av våra församlingar håller samboskap på att bli något okomplicerat och frågan om sex före äktenskapet en icke-fråga. Med de nya framstötarna mot kristen livsstil är risken överhängande att församlingen backar ett steg till.
En del av våra samfund har som bekant redan öppnat för samkönade vigslar, och även i mer bibeltroende samfund har vissa församlingar öppnat både medlemskap och ledarskapsfunktioner utan hänsyn till exempelvis utlevd homosexuell livsstil.
Under hösten har Evangeliska frikyrkan (EFK) tillsatt en arbetsgrupp gällande samfundets syn på samkönade relationer. Att människor – oavsett sexuella preferenser – ska bemötas med kärlek och värme är självklart viktigt. Men i den här typen av processer finns samtidigt en risk att vi börjar karva i själva grundfundamenten, att vi glider allt längre bort från Guds ideal och ordningar. Här är det viktigt att tongivande krafter inom EFK vakar noga över att processen inte äventyrar samfundets bibliska linje.
I en tid när församlingen behöver pricka in formtoppen, när vi behöver vara starkare än någonsin, får vi inte gå i en riktning som skulle kunna punktera oss på styrka, andligt liv och allt det som gör oss relevanta i den här världen.
Utan en kristen livsstil finns inget kristet liv att erbjuda.
”Helga er, ty i morgon ska Herren göra under ibland er.” Den typen av budskap från den heliga skrift och frågor som, ”hur behagar vi en helig Gud?”, borde vara tankar som upptar kristenhetens samtalsforum i dessa dagar.
Sverige är bräckligare än på mycket länge och människors nöd och öppenhet för Gud sannolikt allt större. I en sådan tid behövs en kyrka fylld av kraft, kärlek och andlig styrka.
Vi som Guds församling sitter på skatten. Vi har hjälpen, visheten och hoppet som varken Tegnell, Löfven eller Hallengren kan erbjuda. Men låt oss ösa ur Guds källor, inte ur dåliga källor som i förlängningen gör oss värdelösa och irrelevanta.