De senaste veckorna har omfattande demonstrationer hållits i Israel mot den nya Netanyahu­regeringens förslag att ändra Högsta domstolens roll. Här finns anledning för regeringen att noggrant lyssna in reaktionerna, skilja ut relevanta argument och landa i ett väl övervägt beslut som kan vinna långsiktigt stöd och fortsatt försvara Israel som regio­nens enda hållbara demokrati.

De internationella protesterna har varit omfattande mot Israels nya högerregering. Det brukar de dock alltid vara; viktigare är att lyssna till vad som faktiskt kan vara legitimt i den egna befolkningens kritik.

Sakfrågan handlar i huvudsak om två punkter: Dels att regeringen ska utse domare till Högsta domstolen i stället för att detta görs av domstolen själv, och dels en begränsning av Högsta domstolens möjlighet att blockera lagar som anses strida mot Israels grundlagar.

För perspektivets skull kan det rimligen sägas att båda dessa förslag skulle göra Israel mer likt det system vi har här i Sverige. I det avseendet ligger det en dos hyckleri i den svenska kritiken mot att Israel är på väg att ”avskaffa demokratin”. Den israeliska befolkningen har också på senare år blivit alltmer kritisk mot vad man ser som en ökad politisering av Högsta domstolen, så på det sättet är reformen rimlig.

Israels speciella situation av utsatthet från fientliga grannar och stark intern politisk polarisering gör dock att landet har större skäl än exempelvis Sverige att ha en självständig domstolsgranskning av lagstiftningen. Det går inte heller att bortse från risken för att nygamle premiärminister Netanyahu kan ha ett egenintresse i detta, i syfte att minska risken att själv fällas i domstol för det åtal han fortfarande står under.

Det är också dessa två punkter som har väckt så starka protester inom Israel, även inom det egna partiet Likud. 

I skrivande stund tyder det mesta på att demonstrationerna ger resultat och att Netanyahu tvingas pausa den starkt kritiserade reformen. Det är visserligen inte bra, vare sig i Israel eller annorstädes, om konstitutionella reformer avgörs av hur högljudda protesterna blir. Men även om flera av de internationella protesterna kan avfärdas som politiskt motiverade, ligger det ändå en legitim kritik i den egna befolkningens farhågor.

Det är därför välkommet om Israels regering nu gör ett omtag i denna process som kan vinna en bred majoritet i Knesset och bland väljarna. I sådant fall kan Israel än en gång bevisa sig som en mogen demokrati som förtjänar respekt inför både den egna befolkningen och omvärlden.