Det är något särskilt med relationen mellan juridik och politik. Diktatorer och envåldshärskare har i alla tider sökt inflytande över den dömande makten, och vi är med rätta på vår vakt mot tendenser som finns att politisera våra domstolar.

Detta är också förklaringen till de debatter som har rasat om de senaste årens utveckling inom de ungerska och polska rättssystemen, som av många ses som ett direkt hot mot demokratin i dessa EU-länder.

Även det amerikanska systemet med politiskt tillsatta domare i Högsta domstolen – liksom folkvalda åklagare på lägre nivåer i systemet – dyker återkommande upp i debatten. Vi ömsom fascineras, ömsom förfäras, över detta system, som beroende på infallsvinkel kan beskrivas antingen som djupt problematiskt eller som en garant för såväl demokrati som transparens.

Men inte heller i Sverige är relationen mellan juridik och politik okomplicerad. Samtliga HD:s 16 domare är till exempel utnämnda av regeringen. Och när det gäller författningsdomstol – den instans som stått i centrum av debatten gällande Ungerns juridiska system – lyser en sådan helt med sin frånvaro i vårt eget land. Sveriges politiker i allmänhet, och Socialdemokraterna i synnerhet, har nämligen inte varit intresserade av en icke-folkvald ”överrock”, med möjlighet att ogiltigförklara riksdagens beslut.

För bara några veckor sedan kunde vi därtill läsa att två nämndemän som ”röstat fel” i det så kallade snippamålet fick lämna sina uppdrag efter påtryckningar från det egna S-partiet – ett förfarande som juridikprofessorn Mårten Schultz kallade för ”den mest oroväckande politiska interventionen i den dömande verksamheten från de senaste decennierna”.

Ja, faktum är att även Europadomstolen dras med problem när det gäller sådant som partiskhet och politisering. Det europeiska centret för lag och rättvisa, ELCJ, har till exempel kunnat visa att 18 av Europadomstolens domare åren 2009–2019 dömde i 88 olika mål som antingen introducerats eller på annat sätt stöttats av organisationer för vilka de själva var tidigare ledare (!) eller medarbetare.

De senaste tre åren har utvecklingen eskalerat, genom att motsvarande situation har uppstått i hela 54 olika mål. Ett av dessa var det så kallade barnmorskemålet, som i strid mot praxis avgjordes av endast tre domare, av vilka en av dem under två decennier jobbat för den svenska staten – en stark intressent i det aktuella målet.

Relationen mellan juridik och politik är, kort sagt, allt annat än okomplicerad. Och det är långt ifrån självklart att vår egen del av världen alltid framstår som ett föredöme.