Att Kristdemokraterna, för många år sedan nu, övergav sin främsta hjärtefråga – barns rätt till liv – har varit smärtsamt för många av partiets kärnväljare. Kanske har det också varit en belastning för partiet som man aldrig lyckats skaka av sig. Att överge en viktig ståndpunkt för att kunna passa in i ett regeringssamarbete ger sällan förtroendepoäng.
Men att därifrån gå till att bli landets främsta abortförespråkare är ett överraskande och riskabelt steg.
Det togs av Ebba Busch, när hon på måndagen presenterade ett pinsamt ”abortkontrakt med Sveriges alla kvinnor” som övriga partier uppmanades att skriva under.
Utspelet, i den mån det lyckades tränga igenom mediebruset, möttes med den löjets reaktion det förtjänade. ”Sveriges alla kvinnor” betackar sig säkerligen för Buschs ogenomtänkta förslag, de vill inte bli behandlade som en kollektiv massa i händerna på publicitetssökande politiker. Många av dem är därtill engagerade i den prolife-våg som drar över världen och som Ebba Busch tydligen missat.
Hon hade möjligheten att presentera en självständig och genomtänkt kommentar till det viktiga förändringssteg som beslutet i USA:s Högsta domstol innebär, men valde att använda denna seger för livet på sämsta tänkbara sätt, som ett illa genomtänkt medieutspel i den svenska valrörelsen.
En annan partiledare som snabbt såg chansen att verka handlingskraftig i valrörelsen var Annie Lööf (C), också hon ledare för ett parti som en gång stod på livets sida. I abortomröstningen 1975, där partierna enats om fri röstning, valde en stor Centermajoritet, däribland den blivande partiledaren Torbjörn Fälldin, att säga nej till lagförslaget om fri abort.
I en Facebook-reaktion på beslutet i USA föreslår nu Lööf att aborträtten ska skrivas in i svensk grundlag.
Såväl Centern som Kristdemokraterna är partier som ofta pläderat för att politiska beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt; Kristdemokraterna har ofta hänvisat till EU:s subsidiaritetsprincip, som innebär just detta. Och för Centerns del har den lokala demokratin under många år varit en del av Centerideologin, där ord som decentralisering, närdemokrati och lokalsamhälle skapat bilden av ett parti som vill ge medborgarna ökad makt och inflytande.
Borde inte dessa partier då uttrycka tillfredsställelse över att ett stort land som USA återger självbestämmandet i en central fråga till de delstater som formar landet? Beslutet i Högsta domstolen är ju en seger för den lokala demokratin och för de medborgaruppfattningar som råder i de olika delstaterna.
Och framför allt: Borde inte viktiga beslut föranleda seriösa analyser och kommentarer?