Nyspråk är ett begrepp från Georg Orwells roman ”1984”. Begreppet syftar på hur språket används för att minska medborgarnas förmåga att tänka fritt och kritiskt. Redan i en essä skriven ett par år före romanen ”1984” talar Orwell om det politiska språket och säger: ”I vår tid utgör politiska tal och skrifter ofta försvar av det oförsvarbara”, de försöker få ”lögner att låta sanna och mord respektabla”.
Jag kommer att tänka på Orwell efter att ha sett hur vårdinrättningar skriver om abort. Nyspråk är precis vad det handlar om. Här några exempel:
På privata Strandklinikens hemsida beskrivs en medicinsk abort: ”Du kommer till oss och får en tablett att svälja. Denna tablett hämmar kvinnans egna graviditetshormoner. Graviditeten slutar då att växa.” Men är det verkligen graviditeten som slutar växa?
Aleris är ett av Skandinaviens största privata vård- och omsorgsföretag. De skriver om medicinsk abort och säger ”att graviditeten stöts ut i form av en blödning.” Samma formulering finns på 1177 Vårdguiden, som ägs av Sveriges kommuner och landsting; det är ”graviditeten som stöts ut”. Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg säger att ”graviditeten blöder ut”. Men är det verkligen graviditeten som stöts ut eller blöder ut?
I information till föräldrar som önskar föda sitt barn, talas det däremot inte om att graviditeten växer eller att det är graviditeten som föds. Nej, här är språkbruket annorlunda. Det talas om foster (tidigt under graviditeten) och om barn.
Nyspråket kring abort går ut på att dölja sanningen, att det är en liten människa som påbörjat sitt liv. Graviditet är ju ett tillstånd hos kvinnan som uppstår när en befruktad äggcell påbörjar sin utveckling på väg mot ett fullt utvecklat barn. Det som sker vid en abort – oavsett om det är en medicinsk abort med tabletter eller en kirurgisk abort och oavsett tidpunkten – är att detta nya mänskliga liv avlägsnas från kvinnan och fråntas sitt liv. Därmed upphör kvinnan att vara gravid.
En abort handlar inte främst om ett tillstånd – en graviditet – utan om ett embryo, ett foster, ett barn. Oavsett terminologi och antalet veckor handlar abort om vad vi gör med en ny liten medlem i vår mänskliga familj.
Det är talande att man på detta sätt försöker dölja verkligheten. Om abort vore oproblematiskt, om det vore en mänsklig rättighet eller en viktig frihetsreform, då skulle vi självklart vilja beskriva den och belysa den så klart som möjligt. Det faktum att vi i stället försöker dölja verkligheten med hjälp av språket borde vara en väckarklocka. Vad är det vi vill dölja? Vad är det vi skäms för?
Här får den kristna församlingen inte tystna. Vi måste ha modet att tala om vad en abort är och avslöja nyspråket. Det är bara vi som lever som kan föra de oföddas talan. Vi måste tala allvar till män som inte är villiga att ta sitt ansvar och därmed sviker både kvinnan och barnet de tillsammans väntar. Vi måste tala hopp och erbjuda hjälp till män och kvinnor som önskar ta emot sitt barn, men som undrar om det är möjligt. Och vi måste tala förlåtelse och upprättelse till den som bär på skuld över val man ångrar.
Som Orwell sade: ”I en tid av universellt bedrägeri är yppandet av sanningen en revolutionär handling.”