Om Erling Eidem, ärkebiskop och hovpredikant på 1930-40 talen sades att han en gång i god tid kom till en tillställning där kungen skulle delta, för att kontrollera bordsplaceringen. Eidem blev missnöjd med sin egen placering och bytte till en bättre plats, med motiveringen: Erling Eidem kan ni sätta var som helst, men här sitter Svea rikes ärkebiskop.

Ämbetets värde och värdighet är viktig, liksom respekten för dem bär samhällets uppdrag. I dag är den respekten bortblåst. I stort sett samtliga politiska skribenter har öst hån och förakt över den nya regering som bakom sig har en majoritet av väljarna. Det verkar nästan som om det finns något omvänt lojalitetskrav som hela medieeliten förväntas ansluta sig till: jag är beredd att göra vad som helst för att skada regeringen. Partierna som ingår ”säljer sin själ”, statsministern är en ”smilande ögontjänare”. Knappast någon har sagt: det här är en regering med stöd av riksdagens majoritet. Den ska respekteras, bedömas och kritiseras sakligt utifrån vad den gör. Men den ska inte, innan den knappt hunnit tillträda, dränkas i verbala spottloskor. Den som spottar på en vald företrädare, spottar på folket och demokratin. Tyvärr har vi sett alltför mycket av det.

All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare. Så heter det i regeringsförklaringen, en del av Sveriges grundlag. Men numera finns det stora grupper som anser sig ha rätt att överpröva och döma ut riksdagens och demokratins företrädare, eller snarare företrädare som man själv ogillar. Dit hör Nobelstiftelsen som ännu en gång visar förakt för en vald politiker, numera med mer än tjugo procent av väljarna bakom sig. Nobelstiftelsen vill demonstrera makt och gör det genom att förakta och förringa demokratin. Det är ovärdigt och farligt.

Också inom riksdagen finns ett förakt och en bristande respekt för ämbetet. Det är numera accepterat att kränka och förnedra en politisk motståndare. Att kalla en folkvald kollega för nazist eller fascist är en politisk retorik, som varit otänkbar för några decennier sedan. Det finns debattregler i riksdagen, men dessa tillämpas knappast. Talmannen har haft många tillfällen och anledningar till att påminna ledamöterna om vikten av ett respektfullt uppträdande i riksdagen. Men talman Andreas Norlén har tigit, det har varit fritt fram att döma ut halva riksdagen som nazister och rasister. Därmed har språkbruket förgrovats ytterligare och riksdagens anseende sjunkit.

I veckans partiledardebatt reagerade dock Norlén och avbröt en talare. Vad var det som upprörde talmannen – att några riksdagsledamöter i debatten använt tilltalsordet du. Enligt Norlén är riksdagstraditionen att talarna formellt sett tilltalar talmannen och inte varandra.

Tradition ska inte föraktas men tilltalsorden du/ni riksdagsledamöter emellan är ändå långt bättre än de okvädingsord på juridisk förtalsnivå som medborgarna, med Norléns goda minne, tvingas lyssna till om de vill följa en riksdagsdebatt. Höj nivån – och respekten för den folkvalda riksdagen.