I söndags samlades flera hundra personer på Raoul Wallenbergs torg i Stockholm för att manifestera sitt stöd för staten Israel. En partiledare, Ebba Busch Thor (KD), och en tidigare EU-minister, Birgitta Olsson (L), var förutom Israels Sverigeambassadör, Isaac Bachman, huvudtalare. Många andra tal hölls, bland annat av ordföranden i Judiska församlingen i Stockholm.

Anmärkningsvärt var att den mediala skildringen av manifestationen var en spektakulär debattartikel av Olle Katz i Göteborgs-Posten, senare utvecklad av TT. Debattartikeln och TT-källorna kom från en mycket marginell judisk vänstergrupp i Sverige, Judar för israelisk-palestinsk fred. TT-artikeln spreds i flera tidningar, som så ofta utan initierade kommentarer. Förhandsprotesternas syfte var att demonisera de medverkande vid manifestationen, särskilt Ebba Busch Thor och Birgitta Ohlsson, och ytterst att tysta röster för en rättvis skildring av Israel och dess kamp för överlevnad.

Trots att manifestationen fick en stor uppslutning, var viktig som kunskapsbildning och gav en bred information om den konflikt som i så hög grad präglat den offentliga debatten i Sverige och världen, tycks den inte alls funnits med på bevakningslistorna för vare sig press eller andra svenska medier. I de nyhetssändningar från Sveriges Radio, som följde under söndagseftermiddagen fanns inte en mening om händelsen. Tidningsrapporteringen blev mycket sparsam. Principen förefaller vara att endast protester mot Israel är värda att skildra, oavsett hur små eller ideologiskt korrupta de är. ”Ship to Gaza” är ett tragiskt exempel.

I det perspektivet blir hållningen från Sveriges Radios nyhetsredaktion mycket anmärkningsvärd. Givetvis visste man om manifestationen. Det fanns flera internationellt intressanta personer att intervjua och flera skäl att plocka in någon ur SR:s kommentatorsarmé för en analys. Israels situation i skuggan av det brinnande religionskriget i Syrien, terrorregimen Hamas i Gaza, Egyptens nya hållning mot Israel, relationerna mellan Israel och Turkiet, är bara några trådar att nysta i. Men SR och programmet P1-morgon väljer en annan strategi. För det handlar om strategi och manipulering när SR ska bevaka Israel.

Redaktionen kom på att man kunde skapa ett känsloburet "jubileumsfirande" av att det nu är två år sedan Gazakriget upphörde. Mellan raderna och underförstått lades ansvaret för kriget, som skördade över 2 000 liv, helt på Israel. Det hade orsakats, påstod program­ledaren, av några Hamas­missiler från Gaza in över Israel. Sanningen var att Hamas med syster­terrorister avfyrat mer än 10 000 raketer och hemmagjorda bomber över israel under kort tid. Staden Sderot i södra Israel var särskilt utsatt. Skolundervisningen där fick flyttas till bombsäkra bunkrar och gatorna var folktomma.

SR skickar alltså en korrespondent, Jesper Lindau, till Gaza för att uppmärksamma "jubileet". Hans uppdrag tycks varit att skildra hur förstört Gaza fortfarande är, och hur människorna hindras av Israel att få hjälp. Inslagen blir märkliga, därför att uppdragets karaktär krockar med vad Lindau faktiskt ser och hör.

Han väljer att berätta om husruiner och bostäder som inte ens skulle vara värdiga för hundar, men mellan meningarna hör man att klasskillnaderna är stora och att Hamasregimen bygger hus för sina egna, liksom hus byggs av andra arabländer och genom EU-program. Men Lundau ställer inga följdfrågor. Han gråter bara inslagspassande tårar. Ingen analys. Men fortsatt manipulering.

I stället antyder Lindau de vanliga propagandamyterna. Israel förhindrar transporter av byggmaterial, förhindrar medicintransporter och insatser för hälsa i Gaza, orsakar vattenbrist (underförstått) och skapar palestinsk arbetslöshet. Vattenbristen i Gaza är en Hamasmyt. Att Palestinierna självständigt styr Gaza sedan 2005, och Hamas sedan 2006, får ingen analys, inga frågor, ingen kommentar. I stället fortsätter P1-morgon sitt groteska "jubileumsfirande" med att dag två skildra hur palestinier hindras att få vård på israeliska sjukhus och specialistkliniker. Allt beror på kriget, säger en röst, och underförstått ska vi inse hur inhumana och omänskliga israelerrna är. Men inte ens Lindau kunde gå förbi att sju av tio Gazapalestinier som söker vård i Israel också får det. Varför då göra en inhuman historia av detta? Vad vill P1-morgon säga? Vad är redaktionens motiv? Styr Margot Wallström (S) inte bara UD utan också redaktionen för P1-morgon?

SR:s brist på faktakoll i Israel-Palestina­frågan och upprepade undanhållande av sanningen, kan bara tolkas som medveten men ovärdig manipulation och lobbyism.