Berättelserna avlöser varandra. De om hur kristna som konverterat från islam får avslag på sina asylansökningar och skickas tillbaka till en ytterst farlig tillvaro i Afghanistan. I församlingar runt om i Sverige tilltar frustrationen över Migrationsverkets uppenbara ohörsamhet, okunskap och nonchalans beträffande kristna konvertiters utsatthet.
Nyligen publicerade Open Doors sin årliga globala rapport, World Watch List. I den framkommer det att förföljelsen mot kristna i Afghanistan kategoriseras som ”extrem”. Afghanistan hamnar på andra plats på listan, med samma poäng (94/100) som ettan Nordkorea.
Open Doors generalsekreterare, Peter Paulsson, kommenterar (VID 16/1) situationen så här: ”I Afghanistan går det inte att vara öppen med sin kristna tro. Att omvända sig från muslim till kristen och försöka hålla tron hemlig går inte, eftersom det är ett starkt familje- och klansamhälle.”
Att det är farligt för konvertiter i Afghanistan verkar Migrationsverket vara medvetna om. I en intervju i Dagen (23/1) beskriver rättschefen Fredrik Beijer situationen så här: ”En person som har lämnat islam kan inte utvisas till Afghanistan, det finns en stor risk för en sådan person att återvända.”
Så problemet är inte att Migrationsverket inte känner till farorna för kristna konvertiter som återvänder till Afghanistan. Problemet är att de inte tror att personerna har konverterat. Att de ljuger, helt enkelt.
För att avgöra trovärdigheten i konversioner kräver rättssäkerheten att Migrationsverket knyter tillbörlig kompetens till myndigheten. Inte minst med tanke på vad som står på spel. Migrationsverket håller bokstavligen de kristna konvertiternas liv i sina händer.
De senaste veckorna har ett test cirkulerat i sociala medier, med verkliga exempel på frågor som Migrationsverket har ställt till kristna konvertiter för att ta reda på om de är ”genuint kristna”. Problemet är bara att varken bibellärare, pastorer eller ens disputerade teologer klarar testet. Frågorna är helt enkelt omöjliga för en nykristen person att svara rätt på.
Att använda sådana frågor för att utröna huruvida kristen tro är genuin, är ungefär som att ställa invecklade kunskapsfrågor om RFSL:s olika skrifter för att avgöra om en person är genuint homosexuell. För att sedan, på den grunden, göra en asylprövning där det ska avgöras om en person ska skickas till ett land där homosexuella riskerar att dödas.
Men det skulle förstås aldrig ske. I hbtq-frågor har Migrationsverket varit noga med att säkra sin kompetens.
När det gäller kristna konvertiter är det precis tvärtom. Kompetensen finns inte på Migrationsverket. Prästers och pastorers uppriktiga intyg nonchaleras dessutom, till förmån för invecklade teologiska sakfrågor om allt från budord till perifera ”svärdsverser”. I många fall är frågorna dessutom uppenbart fördomsfulla.
Det finns även exempel på hur muslimska tolkar har förvanskat de kristna konvertiternas ärliga vittnesbörd till oigenkännlighet. När protokollen från förhören når präster och pastorer, känner de inte igen sina församlingsmedlemmars berättelser.
Ohörsamheten inför den samlade kristenhetens desperata uppvaktningar är närmast total. Personer som de facto är döpta och har levt i intim församlingsgemenskap under flera år utvisas i detta nu till Afghanistan. Trots farorna. Och trots att deras genuina tro är intygad av personer som har levt nära dem under lång tid.
Migrationsverket sätter uppenbarligen större tilltro till sina hemsnickrade teologiska Kalle Anka-tester än till kristna ledares vittnesmål. Men kristna dödas inte för sin teologiska sakkunskap, utan för sin bekännelse till Jesus Kristus.
Nu krävs förändring. Därför är det mycket bra att det börjar mullra i riksdagen. Hans Eklind (KD) sätter förmodligen in stöten där den har som bäst verkan: Riksdagen måste kräva av Migrationsverket att man tar större hänsyn till prästers och pastorers intyg. Att Migrationsverket saknar kompetens är en sak. Men att man samtidigt nonchalerar de personer som besitter kompetensen att avgöra ”genuin kristen tro”, är fullständigt oacceptabelt.
Låt det därför mullra.