Det råder religionsfrihet i Sverige. Det gäller även enskilda pastorers syn på hur Skriftens texter ska tolkas och tillämpas i tiden. Naturligtvis får det stora konsekvenser när ledande pastorer i större församlingar ändrar kurs i en för många viktig och känslig fråga, och särskilt då om den nya tolkningen är i motsatt riktning mot den tidigare.
När nu Filadelfiaförsamlingen i Stockholms föreståndare öppnar upp dörren för en ny och mer inkluderande syn på att även de som lever i samkönade relationer kan vara ledare i en församling, om de är lämpliga, är detta inte en liten sak.
Om en församling väljer att bejaka samkönade par i sin gemenskap, och därmed slutar förkunna omvändelse från den livsstilen, äger man faktiskt rätt att göra så. Men det kommer inte att ske utan konsekvenser.
I ett internationellt perspektiv har hbtq-frågan splittrat många samfund och rörelser. När ena sidan ser det som ett inkluderande av en marginaliserad grupp, ser den andra sidan det som ett avsteg från klassisk kristen tro och ett förnekande av Skriftens ord.
Hbtq-frågan har en sådan inneboende sprängkraft att den kommer att splittra alla frikyrkosamfund även i Sverige. Det är bara en tidsfråga. Trots ivriga försök att hålla samman olika perspektiv är det i grunden omöjligt att hålla ihop två skilda bibelsyner i samma kontext.
Det som är synd i ena predikan kan inte vara välsignat i nästa.
Utifrån ett bibelkonservativt perspektiv äger man inte rätten att ändra på den uppenbarelse som blivit given av Gud i hans Ord. Vad kyrkan ska tro på kan inte bestämmas av ett församlingsmöte ens med ett majoritetsbeslut. Ska patienterna rösta om vilken medicin man ska inta?
Det råder religionsfrihet i Sverige och vill man tro på en inkluderande regnbågsfärgad gudsbild så är det helt fritt att göra det. Men man får också hålla fast och kämpa för den tro som en gång för alla blivit församlingen given.
Jesus, Paulus och kyrkans alla lärare genom århundradena var inte hycklare när de utmanade sin samtid till omvändelse från specifika synder. Det handlar om kärlek till sanningen. En tro på att i evangeliet uppenbaras den sanning som sätter människan fri genom omvändelse och trons bekännelse.
Det är inte de konservativt bibeltrogna som kommer att få applåderna i tv-soffor och riksmedia. Talet om försakelse och omvändelse väcker inga bifall. Det tidsandans människor vill höra är acceptans och tolerans i kärlekens namn. Frågan är dock vad som faktiskt är sant.
Precis som Piensoho uttryckte sig i DN: Dansen är i gång i svensk frikyrka. Men Simson får se upp – i famnen på Delila är det bara en tidsfråga innan både kraften och synen är borta.