Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

Glassbilar, kyrkklockor – och böneutrop i Växjö

Ledare · Publicerad 00:00, 21 feb 2018

Frågan om muslimska böneutrop i Sverige är åter aktuell. Det är Stiftelsen Växjö muslimer som genom imamen Ismail Abuhelal ansökt om tillstånd hos polisen. Frågan gäller två utrop, på tre minuter vardera, varje fredag från moskén i Växjö. Betraktat för sig självt kan det tyckas vara en småsak. Det handlar om sex minuter i veckan; det är väl inget att bråka om?

Den viktiga frågan är inte minuterna, utan vilka perspektiv som ett beslut bör utgå ifrån. Vad finns att beakta i den här frågan?

Det första perspektivet måste vara religionsfriheten. Den är en grundläggande mänsklig rättighet. Varje människa har rätt att själv välja religion och tro, rätt att lämna en religion och rätt att avstå från allt vad religion heter. Religionsfriheten innebär att muslimer självklart får utöva sin tro i Sverige och har precis samma rätt att bygga moskéer som kristna har att bygga kyrkor.

Oavsett egna övertygelser och preferenser måste andra människors övertygelser och livsval ges frihet och respekteras.

Det andra perspektivet gäller hur vi konkret utformar livet tillsammans. Som en konsekvens av religionsfriheten följer att vi praktiskt måste finna vägar att samexistera med våra olika övertygelser. I det perspektivet är muslimska böneutrop inte en självklarhet.

Böneutropet, 'Adhan' på arabiska, hörs traditionellt fem gånger per dag från minareten och kallar till de obligatoriska bönerna. Men det handlar om mycket mer än en praktisk gemensam tidsangivelse om att tiden nu är inne för bön.

Orden från minareten lyder så här i svensk översättning:

Gud är stor.

Jag vittnar att det inte finns någon annan gudom än Gud.

Jag vittnar att Muhammed är Guds profet.

Kom till bön.

Kom till frälsning.

Gud är stor.

Det finns ingen gudom utom Gud.

Innehållet är alltså en offentlig proklamation, riktad till både muslimer och icke-muslimer, av innehållet i islam. Det är muslimsk förkunnelse. Därmed faller jämförelsen med kyrkklockor och glassbilar platt till marken. Det är här frågan om böneutrop börjar brännas.

I ett land med religionsfrihet vill vi värna allas rätt till – och därmed också allas möjliga frihet från – religion. Vi måste både kunna stå ut med varandras olika trosuppfattningar och dess konsekvenser, och på ett respektfullt sätt kunna lämna varandra ifred. Religiös stalking ska vi undvika. Det skapar inget gott samhälle.

Här går böneutropen över en viktig gräns. Tillvaron blir outhärdlig om alla religiösa och filosofiska övertygelser via högtalare ska proklameras och tryckas på oss alla i det offentliga rummet. För att raljera en aning: Vem vill leva i ett samhälle där det från en kyrka hörs Ave Maria på latin, från en annan bekännelsen att Jesus är Herre, från en tredje tungotal på hög volym, allt medan Humanisterna samplar Richard Dawkins budskap från bussarna i Oxford: "There's probably no god. Now stop worrying and enjoy your life." Detta samtidigt som minareten på arabiska proklamerar att Gud är stor.

Frågan från Växjö om böneutrop en gång i veckan kan tyckas vara en detaljfråga. Men ett ja på frågan innebär en olycklig dörröppnare. Det kommer självklart att följas av frågor från moskéer i andra städer och efterhand utökas till att ropen ska höras fem gånger om dagen. Därför är frågan inte bara en kommunal angelägenhet; det finns anledning att efterfråga ett nationellt förhållningssätt.

Innehållet är alltså en offentlig proklamation, riktad till både muslimer och icke-muslimer, av innehållet i islam.

Inspireras av brittisk ensamhetsminister

Ett dödshot för individer och kostnad för samhällsekonomin. Ensamhetens konsekvenser har fått uppmärksamhet i Storbritannien där regeringen lanserat...

Trettio år i fängelse för ett förlorat barn

Ledare Lagstiftning Trettio år är en lång tid för den som sitter i fängelse. I Sverige är det ett straff som så gott som aldrig utdöms. Snitt-tiden i fängelse för så...