Sverige är ett unikt land bland annat genom sitt stora föreningsliv. Otaliga är de medborgare som genom åren har varit engagerade i någon av de många ideella föreningarna.
De flesta frikyrkoförsamlingar har till exempel valt föreningsmodellen som juridisk plattform just för att den bäst återspeglar en demokratiskt styrd organisation med möjlighet för alla medlemmar till inflytande och ansvarsuppdrag. Föreningssverige är civilsamhällets ryggrad och en stark demokratiseringsskapande företeelse.
Men nu visar det sig att den organiserade brottsligheten, och extremistiska grupper, insett den guldgruva som föreningsmodellen kan utgöra. Genom den närmast obefintliga kontrollen över vilka individer som de facto står bakom föreningens verksamhet mjölkas i dag stora summor ut från det offentliga bidragssystemet.
Ohederliga aktörer utnyttjar helt enkelt, närmast riskfritt, den grundlagsskyddade föreningsfriheten.
Terrorforskaren vid Försvarshögskolan Magnus Ranstorp slår i söndagens Svenska Dagbladet larm om den organiserade brottslighetens strategi att bilda föreningar. Djupt kriminella personer med näringsförbud och stora kreditskulder kan utan problem bilda en ideell förening, öppna ett bankkonto och söka föreningsbidrag.
Årligen fördelas cirka 20 miljarder kronor av offentliga medel till föreningslivet, så det finns stora pengaflöden att fånga upp.
Magnus Ranstorp, som hänvisar till Polisens nationella bedrägericentrum och Skatteverkets uppgifter, hävdar att kontrollen och uppföljningen av dessa 20 miljarder i bidragspengar är närmast obefintlig. Bidragen bygger på en så kallad tillitsbaserad styrning, där myndigheterna förlitar sig på vad föreningarna själva uppger.
Faktum är att myndigheterna inte ens vet hur många ideella föreningar som finns i Sverige. Inga företrädarregister av styrelseledamöter eller firmatecknare finns. Inte heller finns det någon översiktlig koll på vilka ideella föreningar som söker bidrag på kommunal, regional och statlig nivå.
Detta är häpnadsväckande och en sorlig utveckling. Det har funnits något vackert i att myndigheterna har haft förtroende för den gode medborgarens engagemang i föreningslivet och en respekt för att den vanliga medborgaren har kunnat få styrelseansvar och förtroendeuppdrag utan en överdriven kontrollapparat.
Men den bistra verkligheten kommer att ändra detta goda samspel och en utökad kontrollapparat blir oundviklig. Sverige har blivit en kallare plats att bo på.
Det är tufft att vakna upp och inse att vi inte längre bor i den mysiga Bullerbyn utan i den laglösa fiktiva Gotham City.