De ekonomiska stödpaketen duggar tätt nu, för att rädda vad som räddas kan av företag och jobb. Pandemin skördar inte bara tragiskt många liv utan slår också ut produktion och affärsverksamheter av skilda slag.

Krisen visar med smärtsam tydlighet kopplingen mellan arbete och välstånd. Det finns inget välstånd att fördela om det inte först genom arbete, entreprenörskap och innovation har skapats ett välstånd. När nu arbetstillfällen slås ut och fungerande verksamheter tvingas stänga dräneras också vårt materiella välstånd – även om det för en tid kan hållas uppe med hjälp av stödpaket, lånade pengar och en ökande statsskuld.

Ekonomi är inget nollsummespel, där de existerande resurserna distribueras på olika sätt. Situationen är inte statisk och det inser vi lätt om vi ser det ur ett historiskt perspektiv.

För tusen år sedan var den beräknade folkmängden på jorden 250–300 miljoner personer – och de flesta var bottenlöst fattiga. I dag är vi 7,8 miljarder invånare på jorden och den sammanlagda levnadsstandarden och den totala mängden materiell välfärd har ökat på ett fullkomligt hisnande sätt.

Inte genom fördelning av existerande välstånd, utan genom hårt arbete, nya idéer, ny och bättre teknik och kreativt skapande av helt nya resurser.

Detta är mycket hoppfullt: Välstånd kan förmeras. Nytt välstånd, som inte fanns tidigare, kan skapas. Nya idéer kan leda till nya resurser som annars inte hade varit tillgängliga. Världen är laddad med möjligheter. Det finns dolda rikedomar som kan frigöras och multipliceras.

Ingen vet i dag med säkerhet hur långvariga och djupa konsekvenserna kommer att bli av coronavirusets härjningar. Men att konsekvenserna blir dramatiska råder det inget tvivel om. Mycket stora ekonomiska värden har redan gått till spillo och många framgångsrika företag och företagare har tvingats på knä – och dessvärre är det inte slut än.

Det finns alltså ingen anledning att släta över situationens allvar, men det finns inte heller någon anledning att resignera och acceptera status quo.

I Bibelns inledande kapitel kallas människan att lägga jorden under sig och hon inbjuds att bruka och bevara den värld som Gud har satt henne i.

Intressant nog talar Gud inte om för människan hur hon ska göra det. Hur kan det komma sig? Borde inte Gud ge människan en manual och tala om för henne exakt hur hon ska bete sig för att frigöra de resurser som finns nedlagda i skapelsen? Sex dagar ska du arbeta, säger ett av budorden, men inte heller där sägs det vad vi ska arbeta med eller hur vi ska göra det.

Gud ger ingen arbetsmanual. Det underförstådda budskapet är att det inte behövs. Gud har redan försett människan med en inneboende resurs för att kunna besvara frågan om vad hon ska arbeta med och hur hon ska göra det. Människan ska ta sin tankeförmåga, fantasi och kreativitet i bruk för att lösa uppdraget.

Vår allra starkaste resurs finns i vårt eget huvud: vår förmåga att tänka nytt, komma med nya idéer och se nya möjligheter – se för vårt inre det som inte finns men som skulle kunna bli en verklighet.

Behoven av entreprenörer kommer att öka kraftigt i krisens spår. När tidigare verksamheter har fått stänga behöver nya startas. När företag från tiden före corona har gått omkull behöver nya företag efter corona se dagens ljus.

För att det ska ske behövs både företagsvänliga spelregler från politikernas sida och en mentalitet, i både samhället och den kristna församlingen, som uppmuntrar till entreprenörskap, företagande och skapandet av nya resurser.